De protester som var tänkta att ta plats i bland annat Örebro, Jönköping och Östersund på fredagen har flyttats fram en vecka. Det gick inte att få tillstånd från Polisen i tid. Men fördröjningen innebär sannolikt att långt fler får upp ögonen för den planerade aktionen och väljer att delta. I skrivande stund har det snabbt växande Bensinupproret 2.0 passerat 300 000 medlemmar på sociala medier.
Det handlar knappast om något nypåkommet missnöje. Även om det eldats på de senaste månaderna då bensinpriset stadigt har ökat och nu närmar sig 17 kronor per liter. Men för många är detta ytterligare en droppe i en bägare som sedan länge har runnit över. Det som tidigare främst har tagit sig uttryck i muttrande diskussioner med grannen har med Bensinupproret fått ett tydligt forum.
Vissa, bland annat professorn i sociologi Håkan Thörn, pekar på likheter mellan Bensinupproret och Gula västarna i Frankrike. Den betydande skillnaden är dock att de franska protesterna ofta urartat och blivit våldsamma. Detta medan Bensinupproret laglydigt inväntar polistillstånd för fredliga demonstrationer. De som nu fått nog av det höga bensinpriset är knappast några upploppsmakare, utan medborgare som kanske inte längre har råd med en full tank.
Finansminister Magdalena Andersson (S) väljer att skylla på oljepriset som har ökat kraftigt de senaste månaderna (SVT 9/5). Hon har dock bara rätt till viss del. Långt mer än hälften av bensinpriset utgörs av skatter. Oljepriset styrs i sin tur av marknaden och kan gå både upp och ned.
Skatten däremot går bara uppåt. Förra mandatperioden införde Socialdemokraterna och Miljöpartiet en indexering som gör att skatten på bensin och diesel höjs automatiskt. Moderaterna och Kristdemokraterna tog i budgeten för 2019 bort indexeringen. Lättnaden för alla de som är beroende av bilen ser dock ut att bli kortvarig, sedan regeringen meddelat att den kommer att återinföra indexeringen.
Från politiskt håll motiveras bränsleskatten med att omställningen till miljövänliga drivmedel måste skyndas på. Men mycket tyder på att en sådan omställning inte kommer att innebära någon lättnad för alla som är beroende av bilen för att ta sig längre sträckor, i synnerhet utanför städerna. Detta eftersom en kilometerskatt på privatfordon ligger nära till hands att införa så småningom. Staten kan då ersätta den inkomst som nu utgörs av bränsleskatterna.
Regeringen motiverar den höga beskattningen av privatbilister med klimatomställningen. Effekten för miljön uteblir dock när så många saknar alternativa transportmedel. Det har dessutom minimal betydelse för finansministern om en tonåring måste sitta hemma på helgen för att föräldrarna inte har råd att skjutsa när bussarna inte går.
Det är just sådant som ligger till grund för missnöjet i Bensinupproret. Det finns en brytpunkt när styrmedel slutar styra och bara drabbar. Den ser ut att vara nådd. (SNB)