Ett par veckor efter att den långdragna konflikten i landets hamnar avslutades lägger regeringen fram ett lagförslag om villkorad strejkrätt. Syftet är att stridsåtgärder inte ska kunna vidtas från arbetstagare om de inte uppfyller vissa villkor, till exempel att åtgärden ska syfta till att uppnå kollektivavtalsbundenhet. Förslaget grundas i den överenskommelse mellan LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv som togs fram 2018.
Grundpoängen med de föreslagna förändringarna, som nu går på lagrådsremiss, är att en arbetsgivare som har kollektivavtal ska kunna säkra arbetsfred. Detta under förutsättning att kollektivavtalet är lämpligt för de arbetstagare som finns på arbetsplatsen. Förändringen är rimlig och hindrar till exempel att arbetstagare som står utanför den fackförening som tecknat kollektivavtal vidtar stridsåtgärder mot arbetsgivaren utan rimligt mål med detta.
Alla parters strävan på arbetsmarknaden måste vara arbetsfred. Det fristående Hamnarbetarförbundet har i hamnkonflikten utnyttjat sin position och orsakat oproportionerlig skada mot arbetsgivare som har kollektivavtal med LO-förbundet Transport. I Göteborg, där konflikten började, är dock situationen speciell eftersom en majoritet av arbetstagarna är medlemmar i Hamnarbetarförbundet. Det kan i viss mån ifrågasättas att arbetsgivaren trots det tecknat ett nationellt avtal med Transport, och inte med Hamnarbetarförbundet, men det var trots allt enligt reglerna.
Oavsett vad som hade varit riktigt att göra i Göteborg är det positivt att regeringen nu föreslår en uppsättning villkor som måste uppfyllas för att stridsåtgärder ska bli aktuella. Det gör bilden tydligare för alla parter, och förhindrar strejker med orimliga syften. Detta är dock samma effekt som en proportionalitetsprincip hade haft, då stridsåtgärderna måste vara proportionerliga i förhållande till det arbetstagarna vill uppnå.
De konfliktmöjligheter som funnits, och tagits, har bidragit till en skev fördelning mellan olika yrkesgrupper. Arbetstagare och fackföreningar inom vissa kategorier, där strejker kostar relativt mycket för arbetsgivaren, har varit mer konfliktbenägna än andra. Det har bidragit till att anställda inom framförallt hamnarbete, handel, industri och byggarbete generellt fått generösa löner och villkor. Det är inget fel i sig, men koncentrationen leder också till att mer fredliga yrkesgrupper, till exempel i offentlig sektor, får en betydligt mindre del av kakan.
Dynamiken på arbetsmarknaden måste vara balanserad och förutsägbar. Stridsåtgärder ska vara det yttersta medlet vid orimlig behandling från arbetsgivaren, inte ett sätt att tillskansa sig ytterligare fördelar. Att den S-ledda regeringen till slut lägger fram ett förslag som förenklar för alla parter, utom den som bara är ute efter konflikter, är därför positivt. (SNB)