Riksdagen tillkännagav 2 maj 2018 sin vilja till regeringen att ändra alkohollagstiftningen så att gårdsförsäljning tillåts samtidigt som alkoholmonopolet värnas. Sedan dess har ingenting hänt.
Regeringen har inte lagt fram förslag för en förändrad lag. Den har inte ens tillsatt en utredning för att försäkra sig om att gårdsförsäljning är förenligt med alkoholmonopolets bevarande i ljuset av EU-rätten.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har däremot ingått januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Enligt den ska regeringen tillsätta en utredning om gårdsförsäljning, men först år 2020. Det kommer regeringen att hålla sig till. Rent praktiskt går det att förstå hur det blir på det viset. Men konstitutionellt är det betänkligt att regeringen anser att ett avtal som de partier som utgör regeringen ingår står över riksdagsbeslut.
Skeendet visar också med önskvärd tydlighet hur tandlös riksdagen, landets högsta beslutande församling, är i förhållande till regeringen. Situationen är delvis självförvållad. Det står riksdagen fritt att till sina tillkännagivanden foga en tidsplan som regeringen har att hålla sig till. Alternativt kan och bör riksdagen använda sig av de verktyg som står till hands när regeringen inte längre uppbär riksdagens förtroende.
Partierna borde därtill vinnlägga sig om att städsla ett antal beredningsjurister. Därigenom skulle oppositionen besitta förmågan att på egen hand stifta kvalitativa, tillämpbara lagar. Att inte Alliansen gjorde detta under den förra mandatperioden när partierna fortfarande hade ett fungerande samarbete och kunde dela på kostnaderna vittnar om hur låg ambitionsnivån var.
Regeringen lär inte tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Socialdemokraterna vill helt enkelt inte. Riksdagsbeslutet kommer fortsatt att ignoreras och nästa år kommer den att tillsätta en utredning vars uppgift i praktiken blir att komma fram till att gårdsförsäljning och alkoholmonopolet inte är förenliga. Sedan händer ingenting mer.
Den outnyttjade tillväxtpotentialen hos de många främst mindre företag som nu finns kommer inte att realiseras. Jobben som kunde ha skapats runtom i landet kommer att förbli teoretiska. Möjligheterna för en mer levande landsbygd går om intet.
I Sverige finns ungefär 400 bryggerier och 80 registrerade vingårdar. De är del av en revolutionerande kulturutveckling. Den svenska ölkonsumtionen har sedan länge slutat att handla om att sänka ett sexpack Pripps blå. Importen har varit viktig, men den stora osjungna hjälten är de svenska mikrobryggerierna som har berikat ölkulturen på ett sätt som för bara tjugo år sedan verkade otänkbart. Lägg därtill svenska vinproducenter och whiskytillverkare av högsta klass.
Sverige har en häpnadsväckande kulinarisk drift. Men den skadas av regeringens ovilja att agera i enlighet med riksdagens beslut. Ge dryckestillverkarna samma möjlighet att förgylla människors liv som matproducenterna. Respektera riksdagens beslut och hjälp oss att äta och dricka lokalt. (SNB)