Förhandsspekulationerna om vem som skulle bli Alliansens gemensamma talmanskandidat infriades på fredagen då moderaten Andreas Norlén föreslogs. Detta med motiveringen att han som ordförande i konstitutionsutskottet, KU, lyckats med att samla alla partier i breda överenskommelser. Norlén har förutom granskningen av regeringen bland annat lyckats nå bred enighet för att förebygga våldsbejakande extremism och förstärka tjänstemannaansvaret. För riksdagsledamöter i alla partier borde Norlén allra minst vara accepterad.
Att Andreas Norlén skulle bli en utmärkt talman är nog de flesta överens om. Dessvärre har det oklara valresultatet gjort talmannen till en fråga om prestige för partierna. Tidigare har det största partiet i det regeringsbärande blocket varit den självskrivna färgen för talmannen, men eftersom partierna nu är oense om huruvida detta gäller block eller konkret regeringsalternativ har även talmansposten blivit en stridsfråga. Att det skulle innebära någon egentlig fördel för det parti som till slut får posten är dock tveksamt.
Risken är i nuläget att en kandidat, vars personliga egenskaper gör honom lämplig som talman, förlorar måndagens omröstning på grund av denna partiprestige. Detta eftersom Socialdemokraterna också har nominerat en kandidat till posten, efter att ha krumbuktat om frågan i syfte att splittra Alliansen. S kandidat är riksdagsledamoten Åsa Lindestam som bland annat är vice ordförande i försvarsutskottet.
Utöver en talman ska riksdagen även välja tre vice talmän. Dessa brukar nomineras enligt partiernas storleksordning. Alliansen har nominerat Kerstin Lundgren (C) till tredje vice talman. Sverigedemokraterna har som tredje största parti nominerat Björn Söder till andre vice talman. Något som Vänsterpartiet emotsatt sig och i sin tur nominerat Lotta Johnsson Fornarve till samma post. Varför ett mindre ytterkantsparti skulle vara att föredra är oklart och framförallt vore det olämpligt att bryta den lilla förutsägbarhet som nu finns i talmansfrågan.
Det är inte en bra ordning att talmansämbetet blir en fråga om partiprestige och hävdelse. Den som under måndagen blir vald till talman behöver ha ett stabilt förtroende i riksdagens alla partier, inte minst med tanke på uppdraget att föreslå statsminister. I det oklara läge som valresultatet har försatt oss bör talmansvalet avpolitiseras och fokus bör ligga på personlig lämplighet. Det finns gott om utrymme för spel mellan partierna efter det.
Sett till de egenskaper som en talman bör ha är Andreas Norlén en högst rimlig kandidat. Socialdemokraternas kandidat Åsa Lindestam har i första hand nominerats med baktanken att besegra Alliansens kandidat. Det är inte hållbart att riksdagen under fyra år leds av en person på sådana grunder. När riksdagsledamöterna ska rösta om talmansposterna borde de välja efter förtroende, inte partifärg. (SNB)