Hoten mot Sverige måste tas på allvar, skriver den nye säpochefen Klas Friberg på DN Debatt (28/6). Bland annat behöver säkerhetskulturen stärkas för att motverka hoten mot Sverige.
Att vi skulle leva i en fredlig tid är en missuppfattning. Idén som spreds efter murens och Warszawapaktens fall att historien tog slut var en illusion. I grunden har inte förhållandena ändrats mer än att ett stort antal stater blev fria. Det blev inte en totalseger för västerländsk demokrati, åsikts- och näringsfrihet.
I Ryssland har en auktoritär och alltmer expansionistisk regim tagit plats efter de första stapplande åren av demokratiska försök. På andra håll ser det inte bättre ut. I Kina finns en enorm vilja att ta för sig av makt och plats på den internationella arenan. Det åtföljs av en hårt hållen befolkning och en statsstyrd kapitalism där såväl militära, som ekonomiska och politiska medel används för att vinna inflytande och kunskapsöverföring.
Dessa stater utgör stundligen hot mot Sverige och svenska intressen. Sveriges problem är tyvärr inte bara att myndigheterna agerar obetänksamt. Detsamma gäller rikets ledning. På torsdagen meddelade regeringen att när Sverige nu gått vidare i fotbolls-VM är det inte längre aktuellt för regeringen att bojkotta evenemanget. Fototillfällen i landslagströja väger uppenbarligen tyngre än att delta i västvärldens samlade protester mot Rysslands brist på demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för grannarnas territoriella integritet. Närvaron skickar tyvärr signalen att pliktskyldiga fördömanden räcker som rågång.
Intressekonflikter för svensk förvaltning finns dock inte bara med Öst. Computer Sweden rapporterade i vår (4/5) om USA:s nya lag ”Cloud Act” som trädde i kraft i mars i år. Enligt den kan USA tvinga amerikanska dataleverantörer att delge amerikanska myndigheter data som de vill ha även om den finns i utlandet.
I det kända fallet med Transportstyrelsens register över körkortshavare finns risk att registerhållaren, det amerikanska företaget IBM, tvingas lämna uppgifterna vidare till amerikanska staten. Vill vi att exempelvis svensk personal i hemlig tjänst ska garanteras att förbli hemliga så behöver staten se över valet av leverantör eller hellre återta driften av registret. På liknande vis borde övriga myndigheter se över valen av leverantörer av alltifrån register, datamolntjänster till e-postservrar.
För en suverän stat är det naturligt att själv välja vilka uppgifter som ska delges andra nationer och formerna för det. Vill vänskapligt sinnade stater veta något så får de fråga, suveräniteten och rätten till den egna informationen är grundläggande i förhållandet mellan stater. Väljer någon stat att kringgå det för att slippa fråga så bör Sverige ta konsekvensen av det och aktivt välja bort de företag som kan omfattas.
Det är bra att Säkerhetspolisen visar en vilja att ta säkerhetsfrågorna på allvar. Men än viktigare är att det också får ett genomslag ut i statsförvaltningen. Från toppen och nedåt. (SNB)