Bilden är ofta dyster – människans brukande av jorden slår hårt mot ekosystemen. Arter dör ut och än fler hotas.
En av de senaste varningarna kommer ifrån Europaparlamentarikern Jytte Guteland (S), som nyligen presenterade en rapport som pekar på att jordbrukets användning av bekämpningsmedel har ökat i Europa. Därför kräver Guteland att jordbruket i EU nu måste ställa om (SvD 5/11). Guteland har också en poäng. Om inte alla länder efterlever direktivet om en hållbar användning av bekämpningsmedel bör det adresseras.
Men på sätt och vis är det enkelt att i det här läget kräva en omställning – för den pågår redan. Det är dock inte politikerna som leder förändringen, i stället är det teknikutveckling och privata företag som driver på.
Ett exempel på omställningen är just hur bruket av gödsel- och bekämpningsmedel håller på att ändras. Används för mycket av medlen slår det inte bara mot naturen utan också mot jordbrukarens ekonomi, eftersom medlen är dyra att köpa in. Därför utrustar allt fler jordbrukare sina maskiner med sensorer, som kan läsa av exakt vilka behov en gröda har av exempelvis gödning.
Det här gör att bilden av jordbruket inte är så entydig som den lätt kan framställas. Visst kan en del bli bättre – men vi är redan på väg åt det hållet. Utvecklingen drivs också på av att alla jordbrukare i stort konkurrerar med samma vara, vilket gör att aktörerna måste vara snabba med att ta till sig ny teknik.
Likaså är bilden av den dystra utvecklingen för miljön inte alldeles given. Trots att det finns problem, särskilt globalt, går mycket framåt. Det görs stora insatser för att bevara den biologiska mångfalden. Att generellt beskylla jordbruksnäringen – som i Sverige ger stora miljövärden tillbaka och efterlever allt tyngre miljöregleringar – för att förstöra naturen blir missvisande.
Utgångspunkten för diskussionen om framtidens jordbruk förtjänar således att nyanseras. Dagens positiva utveckling inom jordbruket pekar också ut en riktning där tekniken i framtiden möjliggör att användningen av växtskyddsmedel och gödning minimeras. Det verkar närmast som att det ekologiska jordbrukets förståelse för biologi på sikt kan fusioneras med det mer utbredda jordbrukets verktyg för att öka skördarna. Därmed skulle den gamla konflikten mellan olika produktionsformer – ekologisk och konventionell – minska. Det är i så fall ett viktigt steg för en näring som möter den stora svårigheten att producera mat åt en växande världsbefolkning.
Men tyvärr kan politikens förkärlek för att styra utvecklingen göra att konflikten lever kvar. Exempelvis sätter den svenska regeringen konkreta mål för att öka den ekologiska produktionen.
Att politiken ska ta krafttag för att ställa om jordbruket i EU är således något som riskerar att bli kontraproduktivt, om pekpinnarna blir för många. (SNB)