Politiken har börjat vakna och motståndet mot vapenaktivismen hos Polisens rättsavdelning formeras i riksdagen. Landets högsta folkvalda församling gör rätt i att svartsjukt bevaka sin beslutskompetens. Att stifta lag är riksdagens privilegium, inte aktivistiska tjänstemäns.
Som EP rapporterade 18 maj i artikeln ”Jägare protesterar mot förslag till skärpta lagar” är kritiken mot jakten på jägare och skyttar omfattande. Och det på goda grunder. Förslag som riksdagen har röstat ned för flera år sedan dyker upp gång på gång. Frågor som tidsbegränsade vapenlicenser, licenskrav för magasin och att klassa civila vapen som krigsmateriel har nu dykt upp i den svenska implementeringen av EU:s nya vapendirektiv.
På eget bevåg har Polisen skapat begreppet tillfällig skjutbana. Tjänstemännen menar att det ger Polisen rätt att upprätta en stor byråkratisk överbyggnad som skulle förhindra verksamheter såsom jaktstigar, fältskyttestationer och övningsskytte på egen mark. Att minskad övning för jägare medför minskad säkerhet i skogen för såväl jägare som vilt är inget Polisen bryr sig om.
Utöver detta finns åratal av en havererad process för att söka vapenlicens. Polisen har upprepade gånger hittat på grunder för att avslå licens för tillåtna vapen och använt myndighetens omfattande resurser till att driva rättsprocesser om någon har vågat överklaga.
Tjänstemännen har fått hållas, år ut och år in. Men i samband med vapendirektivet och omstöpningen av Moderaterna började något hända i politiken. Moderaterna har det senaste året gång på gång tagit ställning för jägare och skyttar, mot såväl Polisen som den regering som låter tjänstemännen hållas. Partiet har till och med utsett en särskilt ansvarig för just dessa frågor, Sten Bergheden, som därtill har varit väldigt aktiv.
Det räcker dock inte. Moderaterna gör anspråk på att vara det statsbärande borgerliga partiet, därför både kan och bör man ställa högre krav än så. Moderaterna har ett ansvar att aktivera och samla motståndet mot den långtgående jakten på jägare och skyttar. Det gäller dels den kommande propositionen om implementering av vapendirektivet, dels Polisens förslag till föreskrifter mot övningsskytte. Moderaterna bör leda arbetet med att snabbt få riksdagen att tillkännage för regeringen sin uppfattning att Polisens agerande går utanför vad ordningslagen tillåter. Vill Polisen ha denna befogenhet måste det gå genom lagstiftaren.
Rikspolischefen gör rätt i att notera att missnöjet med myndigheten nu har börjat spridas från allmänheten till riksdagen. När pendeln svänger i Sverige sker det snabbt och obarmhärtigt. Hittills har det under lång tid varit opportunt att vara för Polisen. Men hur länge kommer Moderaterna att reflexmässigt föreslå anslagsökningar till en myndighet som aktivt låter tjänstemännen motarbeta en stor och laglydig del av befolkningen och ignorerar lagstiftarens uttryckliga vilja? Ska Polisen fortsätta att åtnjuta ett stort förtroende har rikspolischefen bara ett val: sopa framför egen dörr. (SNB)