Det är i dessa dagar lätt att få uppfattningen att blockpolitik är som en diskmaskin. Man kan välja att ha en och man kan välja att inte ha en. Riktigt så är det dock inte beskaffat.
Ytterst är blockpolitiken förstås ett resultat av åsiktsskillnader mellan de olika partierna. Borgerligheten gör stort taget andra prioriteringar än vad vänsterblocket gör. Likadant är det med Sverigedemokraterna som har sina perspektiv och prioriteringar.
Blocken baseras på samhörighet i vissa frågor mer än i andra. Det är förstås fullt möjligt att ändra på blockens sammansättning genom att omprioritera de politiska frågorna. Detta kräver dock en närmast revolutionär omstöpning av samhället vilket knappast ökar möjligheten till ett stabilt styre.
Mer än något annat är blockpolitiken ett socialdemokratiskt slagträ, ett skällsord från vänster för konceptet borgerlig enhet. Det är ett taktiskt sätt att försöka bryta upp borgerligheten enbart –men lämna vänsterblocket intakt. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har inga problem med att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är låsta i vänsterblocket och inte vill diskutera med Alliansen. Det är därför Stefan Löfven utan problem på en och samma pressträff kan växla mellan att säga att blockpolitiken måste bort eftersom den är skadlig och sedan säga att han ska fortsätta vara statsminister eftersom hans block är större. När Löfven säger att han vill bort från blockpolitiken menar han att utöka kretsen av partier som kan få stödja Socialdemokraternas politik.
Sett till befolkningens politiska aptiter finns inget skäl för S att få ha makten. Mätningar där svenskarna själva definierar sin politiska hemvist landar generellt i att konservativa och liberaler är fler än dem som definierar sig som socialister, socialdemokrater och gröna. Lägg därtill att en del av människorna som ser sig främst som gröna partipolitiskt återfinns på den borgerliga sidan.
Det är Socialdemokraternas makthegemoni som tvingade fram blockpolitiken. Det är ett faktum som lever kvar i denna dag att om liberaler och konservativa kan komma överens så är makten deras. Om de misslyckas regerar Socialdemokraterna.
Inga vet detta bättre än socialdemokraterna själva. Därför blir det också särskilt roande när Alliansen tar Löfven på orden och bjuder in honom att göra allvar av dem. Om nu Löfven är så mån om att Sverige ska styras stabilt och att blockpolitiken är skadlig – varför inte stödja en Alliansregering? Detta var innebörden av Allianspartiledarnas debattartikel i Dagens Nyheter (12/9). Artikeln följdes upp av en pressträff där de borgerliga återigen förklarade för den samlade presskåren men indirekt för S att de inte tänker splittras för att ge Löfven fyra år till som statsminister. Löfven svarade givetvis snabbt med en egen pressträff där han förklarade att det inte var just det han hade i åtanke.
Blockpolitiken är inte huggen i sten. Det har den aldrig varit. Men den är ett nödvändigt vapen för att bygga ett friare och mänskligare Sverige. (SNB)