I den på många sätt svaga valrörelsen inför 26 maj har Centerpartiet gjort sin beskärda del av kampanjande som förtjänar kritik. Detta genom att trappa upp icke-frågan om kampen mot högerextremismen.
Kampen hade möjligen varit befogad om den bedrevs med sakpolitik mot den extrema höger som ändå finns i Europaparlamentet. Men i stället har C siktat in sig på bland annat tidigare lagkamraten Kristdemokraterna. I en debattartikel i Aftonbladet (8/5) anklagade C-kandidaten Fredrick Federley KD för att tveka ”i valet mellan liberala värderingar och diktaturfasoner”. Detta fick partiledaren Annie Lööf sedan delvis ta avstånd från.
Trots sin fula valretorik är Federley ett säkert kort som etta på Centerpartiets kandidatlista. I valet 2014 kryssade han sig förbi två andra kandidater och knep den enda plats som C fick i Europaparlamentet.
Den här gången har han inga partikamrater före sig på listan. Överraskningen består i stället av att Federley i sin valkampanj får stöd av Marit Paulsen, som fram till 2015 var Europaparlamentariker för Liberalerna. Paulsen har tidigare varit det nu haltande Liberalernas draglok. Anledningen till att hon i stället stödjer Federley är hans engagemang i djurskydds- och livsmedelsfrågor.
Och visst finns jordbruksengagemanget kvar även i Centerpartiets valplattform, om man är beredd att leta noga. Till partiets förtjänst står det faktiskt upp för EU:s jordbruksstöd, som de flesta andra partier enträget vill skära ned på. Det är tack vare jordbruksstödet som många svenska jordbrukare över huvud taget har råd att driva sin verksamhet, trots Sveriges stränga regler och punktskatter.
Centerpartiets andra sakpolitiska förslag inför EP-valet handlar till stor del om miljö och klimat. Vissa talepunkter är rimliga, såsom engagemanget för ett gemensamt europeiskt luftrum för att flygrutterna ska bli rakare och kortare, och därmed minska utsläppen. Men oftast stavas de föreslagna åtgärderna ”ökade ansträngningar”, ”högre mål” och ”intensifierat arbete”. Nog är det rimligt att arbeta hårt mot höga ambitioner. Men utan tydligare förslag på vad som faktiskt ska göras är det svårt att veta om målen faktiskt alls kan uppnås och än mindre om så faktiskt sker.
En av Centerpartiets frågor som faktiskt röstades igenom av Europaparlamentet i mars var förbudet mot plastprodukter för engångsbruk. Dessvärre är förbudet den sämsta sortens miljöpolitik. I stället för att rikta in sig på själva problemet, att plast slängs i naturen, landar de politiska åtgärderna på själva produkterna. C säger dock att partiets företrädare ”är beredda att göra mer för att få rena hav”. Exakt vad det innebär kan bara befaras.
Agerandet i valkampanjen tär på det långsiktiga förtroendet för Centern. Om Federley får fortsätta i Europaparlamentet en mandatperiod till är det trots den nuvarande valrörelsen, inte tack vare den. Förhoppningsvis ägnar han sig då mindre åt populistiska utspel och missriktad miljöpolitik, och mer åt det som C gör bra. (SNB)