Riskerna med att utföra fettsugning, bröstförstoring eller andra skönhetsingrepp hos oseriösa aktörer är väl kända. Det är dock inte helt lätt för den enskilde att skilja på erfarna kirurger och rena kvacksalvare. Och när ingreppen går fel finns ingen fungerande lagstiftning som skyddar konsumenten. Detta tillsammans med kostnaden för den offentliga vården, då till exempel misslyckade näsoperationer måste rättas till så att personen i fråga kan andas ordentligt, motiverar en ordentlig reglering av estetiska ingrepp.
Med tanke på hur vanliga skönhetsingrepp håller på att bli är det ett stort problem att ordentliga regleringar av branschen fortfarande inte har gjorts. Enligt en undersökning från 2017 (Inizio 4/3) kan så många som 30 procent av befolkningen tänka sig att genomföra ett skönhetsingrepp.
Därför är det välkommet att Socialstyrelsen nu har kommit fram till att skönhetsingrepp enbart ska få utföras av hälso- och sjukvårdspersonal. Ett tillägg bör dessutom göras i hälso- och sjukvårdslagen för att omfatta även dessa ingrepp. Dessa förändringar skulle innebära att utförarna faller under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Det har sedan flera år förts en diskussion om huruvida skönhetsingrepp ska regleras av konsumentlagen eller hälso- och sjukvårdslagen. Estetiska ingrepp är inte sjukvård, utan snarare en produkt som personer konsumerar. Ingreppens natur, att det till exempel handlar om kirurgi, samt att faktiska hälsorisker är överhängande, gör det dock lämpligt att de i stället faller under hälso- och sjukvårdslagen och att IVO står för tillsynen.
Att som Socialstyrelsen föreslår göra ett särskilt tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för just estetiska ingrepp är också rimligt. Det gör det möjligt att förtydliga att de rent estetiska ingreppen, till skillnad från de rekonstruktiva efter till exempel bröstcancer, inte är sjukvård. Av den anledningen är det också orimligt att skönhetsingrepp ger rätt till sjuklön, vilket är fallet i dag eftersom lagen bara utgår från den nedsatta arbetsförmågan och inte orsaken till den. En arbetsgivare är alltså tvungen att på begäran betala sjuklön till en anställd som valt att göra ett skönhetsingrepp, vars så kallade konvalescenstid kan vara i upp till flera veckor.
I takt med att estetiska ingrepp blir allt vanligare försvinner också det stigma som i dag gör att många ändå väljer att ta semester i stället för att sjukskriva sig – man vill inte berätta för sin arbetsgivare varför man inte kan arbeta. Lagen bör således ändras snarast, innan sjukfrånvaro på grund av skönhetsingrepp blir en alltför stor belastning för landets arbetsgivare.
Den som väljer att förändra sitt utseende får helt enkelt ta ut semester eller obetald ledighet för att få sin önskan uppfylld. Ingreppen bör dock ske inom en reglerad bransch utan onödiga risker för den enskilde. (SNB)