Partiledardebatter har potential att bidra till demokratin med informativt underlag för väljare, men kan bli tröttsamma i brist på förslag och saklighet. Onsdagens debatt i riksdagen lutade åt det senare. Statsminister Stefan Löfven (S) inledde med ett närmast uråldrigt socialdemokratiskt grepp: klassamhället och högerns envetna vilja att sänka skatten. Knappast ny propaganda för någon. Där sattes ribban för resten av innehållet i det flera timmar långa meningsutbytet.
En annan partiledare vars anförande var väntat oinspirerat var Jan Björklunds (L). Han talade länge men sa absolut ingenting. I sin sista riksdagsdebatt som ledare för Liberalerna illustrerade Björklund varför det går så dåligt för partiet; de tillför inte så mycket längre.
Annie Lööf (C) tog upp att landsbygden är viktig och menade att regelkrångel var det största problemet för ”kraften på landsbygden” när de tar ledningen i den gröna omställningen. Faktiska landsbygdsbor kanske inte helt kände igen sig i beskrivningen, men fick i alla fall ett omnämnande.
Någon som beskrev ett problem där landsbygden kan känna igen sig var däremot Jonas Sjöstedt (V) som problematiserade kommunernas dåliga ekonomi. Att skuldsatta kommuner inte kan möta behoven ute i landet är ett akut och växande problem. Sjöstedt menade dock att ansvaret enbart låg på regeringen som bör skjuta till mer pengar, en lösning som kanske inte helt svarar för komplexiteten i kommunernas ekonomi. Sjöstedt poängterade att regeringen är för upptagen med att tillgodose L och C för att lösa några problem, utan att nämna att V möjliggör det med sitt stöd.
Jimmie Åkesson (SD) plockade i sitt anförande upp samma ämne, dock med sverigedemokratisk twist: Invandringen är orsaken till kommunernas problem. Även om de båda partiledarna förenklar problemet och därmed inte tillhandahåller tillfredsställande lösningar var det viktigt att frågan togs upp. Kommunernas sjunkande ekonomi är en tickande bomb och behöver debatteras mer.
Ebba Busch Thor (KD) försökte som vanligt att styra debatten till att handla om sjukvård. Kristdemokraterna åtnjuter sedan ett tag tillbaka störst förtroende på området. Att döma av de flesta partiledardebatter är det ingen konst att vara mest synlig i frågan, då ingen annan pratar om det. Inte heller i denna debatt fick hon gehör.
De andra partierna gick istället till angrepp mot partiets påstådda motstånd till abort. Replikskiftena efter Busch Thors inledning blev en kort sammanfattning av EU-valrörelsens sista dagar. Hårda angrepp på partiets vice ordförande Lars Adaktussons röstningsmönster i EU-parlamentet. Det verkar inte spela någon roll, varken för de andra partiledarna eller för förlorade väljare, hur många gånger partiet upprepar att Adaktusson röstade om beslutsnivån för abort och inte frågan i sig. Ett tungt ok för ett annars alltmer populärt parti.
Efter två valrörelser på kort tid, särskilt kanske efter den senaste, har nog många ledsnat på politisk retorik. Gårdagens debatt gjorde inte mycket för att åtgärda det.