Att Socialdemokraterna skapat sig en intern kris tre månader innan valet har varken undgått väljare eller partiets företrädare. Titt som tätt läcker uppgifter inifrån partiet om oro och uppgivenhet. Till detta hör att Socialdemokraterna historiskt sett är dåligt på att valspurta, vilket verkar vara ytterligare en stressfaktor, även om det inte behöver vara så den här gången. Samtidigt försöker partiledningen locka tillbaka väljare med påklistrad hoppfullhet och det ena desperata utspelet efter det andra.
Att partiets satsningar på hårdare tag i migrationspolitik och lag och ordning gav dålig utdelning står nu klart. Socialdemokraterna och partiledaren, tillika statsminister, Stefan Löfven kan inte matcha Moderaternas och Sverigedemokraternas förtroende i dessa frågor. I Ipsos senaste mätning av partiledarnas totala förtroende (30/5) ligger Löfven nu bakom både Moderaternas Ulf Kristersson och Centerpartiets Annie Lööf.
För att vända på väljarsteken siktar Socialdemokraterna nu in sig på den arbetande delen av befolkningen, det vill säga de som jobbar och de som gått i pension. Senaste budet är att avskaffa allmän visstidsanställning. Förslaget kommer till synes som en blixt från klar himmel, eftersom Socialdemokraterna knappt har nämnt anställningsformen sedan den infördes av Alliansregeringen 2007. Från fackförbunden har kritiken mot allmän visstidsanställning varit desto större, vilket troligen är anledningen till att Socialdemokraterna nu går till val på att avskaffa den.
Socialdemokraternas satsningar på ökad anställningstrygghet är visserligen bra för dem som redan har ett jobb. Priset för detta är dock att alla andra förblir i ännu tryggare förvar utanför arbetsmarknaden. Och om fler tvingas leva på bidrag eller väljer alternativa sätt att försörja sig drabbar det i förlängningen hela befolkningen.
Bland de många utspelen från krisande socialdemokrater finns dock vissa små guldklimpar. Till exempel torde satsningar på friluftsliv för äldre ge mycket pang för pengarna. Men de goda förslagen överskuggas av de många och stora felstegen i jakten på väljare. Och om politiken och partiet inte rättas till snart lär Socialdemokraterna inte längre vara största parti efter valet.
Det är tydligt att tiden i regering har gynnat varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. S-väljarna försvinner åt alla håll, samtidigt som MP riskerar att åka ur riksdagen efter valet. Krishanteringen för Miljöpartiet är tydlig – partiet ger sken av att fokusera på miljö och klimat för att locka aktivistväljare, men utan egentlig framgång. För Socialdemokraterna råder fortsatt sökande efter väljare som är villiga att ha överseende med en misslyckad regeringstid och en inkonsekvent politik. (SNB)