Från Kristdemokraterna kom på torsdagen beskedet att partiet kommer att samtala med alla riksdagspartier som delar dess uppfattning i enskilda sakfrågor. För den oinvigde kan detta tyckas vara självklart – varför inte samarbeta i frågor där två partier tycker lika? Men sedan SD kom in i riksdagen 2010 har partiet dock officiellt uteslutits av alla andra partier. Därför är KD:s beslut ett anmärkningsvärt men rimligt kliv.
På sin Facebooksida förklarar partiledare Ebba Busch Thor beslutet med att KD vill söka maximal utdelning för sin politik. Detta görs på bästa sätt genom sakfrågerelaterade samtal med andra partier, även om partiet i fråga har andra grundvärderingar. Det inkluderar således SD, men även V. Busch Thor lovar i sitt uttalande att gränserna för KD:s värderingar inte kommer att överskridas.
Reaktionerna från bland andra C-ledaren Annie Lööf och L-ledaren Jan Björklund tycktes närmast ryggmärgsmässigt negativa. KD:s beslut bör dock inte ses som ett närmande till SD, eller för den delen V, utan snarare som en öppning för dessa partier att närma sig KD i sakfrågor utan att stötas bort. S har gått betydligt längre än så i samarbete med V, utan att börja vurma för extrem vänsterpolitik.
På samma sätt som KD:s löfte om att hålla fast vid sina grundläggande principer prövas, är det nu upp till SD att visa att det kan försvara sina väljares intressen. Det kräver i sin tur att SD lämnar den, på många sätt fördelaktiga, lättsårade och utelåsta positionen i riksdagen, då heller inget ansvar behöver tas i skarpt läge.
KD:s värderingslöfte stärks i viss mån av att partiet, tillsammans med M, nyligen röstade för att stänga av ungerska Fidesz från partigruppen EPP i EU-parlamentet. Detta eftersom Fidesz är ansvarigt för Ungerns utveckling mot mindre frihet och bristande rättssäkerhet.
Att KD nu gör det som alla Allianspartier lovade att inte göra kommer att påpekas av vissa. Det löftet har dock förlorat sin giltighet sedan C och L brutit Alliansen för att släppa fram en rödgrön regering. Hade de i stället litat på att M och KD skulle hålla SD utanför i regeringsställning hade de haft någon form av hållhake att sätta emot denna utveckling. Nu blev det ingen M-KD-regering, och KD har ingen anledning att hålla fast vid ett löfte i en diskussion som C och L redan valt att lämna.
Nu har KD dock chansen att bli en form av testballong och visa att partiet aktivt kan nyttja SD:s stöd i sakfrågor där de tycker lika, utan att samtidigt anta främlingsfientliga värderingar såsom olyckskorparna hävdar. Blir det framgångsrikt och accepterat i väljarnas ögon kan M mycket väl följa efter. För M är det dock en större balansakt då man samtidigt inte vill klippa det band som fortfarande finns till främst delar av L.
Det återstår att se om hanteringen av SD blir bevis nog för C och L att – så småningom – ompröva sina beslut att släppa Allianssamarbetet. Eller om talet om ett eventuellt SD-stöds fördärvlighet mest var ett svepskäl för att vända åt vänster. (SNB)