Det svenska politiska systemet fungerar. I årets val röstade väljarna fram en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Och i onsdags röstade riksdagen för en icke-socialistisk budget, genom stödjandet av Moderaternas och Kristdemokraternas reservation i finansutskottet. Det betyder att väljarnas val får sakpolitiskt genomslag redan från årsskiftet.
Visserligen utmanas bilden av att politiken levererar av processen kring att få fram en statsminister. Regeringsbildningen har börjat anta formen av en politisk såpa utan slut. Men ser vi på budgeten, i stället för regeringsfrågan, framstår det som ganska klart att det demokratiska systemet fungerar. Att riksdagen väljer en budget med fast förankring i Alliansens politik avspeglar hur det politiska majoritetsförhållandet de facto ser ut.
Processen som har lett fram till budgeten har dock utspelat sig lite i skymundan av talmannens försök att hitta en statsministerkandidat, men kan i vissa avseenden sägas vara sakpolitiskt viktigare. För även om en ny regering kan lägga fram en ändringsbudget har Moderaterna och Kristdemokraterna nått ett betydande sakpolitiskt framsteg när partiernas reservation gick genom riksdagen.
I budgeten förvaltas det framgångsrika M-märkta jobbskatteavdraget. Skattesänkningar genomförs för pensionärer och de som arbetar. För gemene man väntas den nya politiken ge någonstans mellan ett par hundra kronor upp till 600–700 kronor mer i plånboken (Sveriges Radio 12/12).
Vidare innebär de två Allianspartiernas budget att gränsen för den statliga skatten på inkomst höjs. Budgeten innehåller också målsättningar kring högre löner för poliser, mer pengar till rättsväsendet och Försvaret. På sjukvårdsområdet förstärks bland annat med den så kallade kömiljarden.
Och nu när budgeten har gått igenom väntar nästa läge – förhandlingar om de sakfrågor som under regeringsbildningsprocessen har visat sig vara möjliga att adressera. Ett exempel på en sådan fråga är slopandet av värnskatten, ett förslag som inte finns med i Moderaterna och Kristdemokraternas budget. Däremot har Moderaterna öppnat för ett avskaffande i ett försök att få tillbaka Liberalerna och dess partiledare Jan Björklund till Alliansen.
Det här betyder i förlängningen att det faktiskt kan komma något gott ur de utdragna regeringsförhandlingarna. Partierna har nu en chans att sätta sig ner och diskutera sakpolitiska frågeställningar som har aktualiserats – precis så som politiken ska fungera.
I ett sådant läge kommer det att behövas kompromisser och diskussioner där inblandade söker minsta gemensamma nämnare. Det krävs helt enkelt att partiföreträdare talar med varandra, i samtal bortom frågan om vilka andra riksdagspolitiker det är acceptabelt att kallprata med.
Den nu antagna budgeten är ett steg i den riktning som väljarna har stakat ut. (SNB)