Reformutrymmet är begränsat, konstaterade finansminister Magdalena Andersson (S) missnöjt den 1 april. Därför, sa hon, måste eventuella reformer ha en tydlig finansiering. Att en finansminister anser sig behöva säga en sådan sak är allvarligt i sig. Än värre är att det nyktra konstaterandet tio dagar senare följs av en vårändringsbudget innehållande utspridda satsningar, skattehöjningar och märkliga prioriteringar.
Ändringarna utgår från den budget som M och KD fick igenom i riksdagen i december. Detta faktum framhävde Andersson med all önskvärd tydlighet när hon på onsdagen presenterade vårändringsbudgeten, där flera reformer går ut på att återställa utgiftsområden som M och KD prioriterade bort. Det handlar bland annat om sakligt tvivelaktiga satsningar på miljö- och klimat, nästan 2 miljarder kronor, samt – mer som växelmynt men likafullt överflödig - en bevarad jämställdhetsmyndighet.
Att C och L för första gången förhandlat ändringsbudgeten tillsammans med regeringen märks i form av spridda skurar av partiernas politik från januariöverenskommelsen. Dessvärre innebär vårändringsbudgeten totalt sett skattehöjningar för att bekosta reformerna. Till exempel blir den av inte minst C kritiserade flygskatten kvar, samtidigt som kemikalieskatten höjs.
Det mest anmärkningsvärda med vårändringsbudgeten är dock inte höjt skattetryck – det är att vänta av en S-ledd regering – utan att Polisen i samma veva utsätts för budgetnedskärningar. Detta trots att det inte ska kunna finnas på kartan att skatter höjs samtidigt som ett av statens viktigaste, och i nuläget akuta, ansvarsområden får mindre pengar.
Neddragningarna i Polisens anslag motiveras med att dessa pengar i stället går till Kriminalvården och dess uppdrag att transportera frihetsberövade, vilket tidigare gjordes av Polisen. Resonemanget hade varit rimligt om Polisen hade tillräckligt med resurser ändå. Så är dock inte fallet. Polisen behöver alla medel myndigheten kan få för att bekämpa brottsligheten. Att satsa på Kriminalvården är rimligt, men då måste satsningen innebära faktiska prioriteringar över hela budgeten och inte omfördelningar mellan rättskedjans olika delar.
Samtidigt som Polisen snuvas på drygt 230 miljoner kronor satsar regeringen på fortsatt fri entré till statliga muséer, internationell tågtrafik och inte minst det ineffektiva Klimatklivet. Det är allt annat än rimliga prioriteringar från regeringen. Samtidigt har C och L uppenbarligen enbart ögon för sina egna införhandlade bidrag och struntar fullkomligt i vårändringsbudgeten som helhet.
Regeringen lägger en hel del krut på att skjuta till statliga pengar på områden som inte alls behöver det för att fungera, såsom bidrag till klimatinvesteringar genom Klimatklivet. Samtidigt slarvar staten med åtaganden som den, och ingen annan, måste utföra. Den här gången fick Kriminalvården sitt, men nästa gång kanske Polisen får tillbaka samma penningpåse, förklädd till satsning. (SNB)