Regeringens proposition om implementering av EU:s nya vapendirektiv skulle ha lagts fram för riksdagen 8 april. Frågan är varför den ännu inte har sett dagens ljus.
Regeringen har kallat förslaget för en minimiimplementering av direktivet och högtidligt förklarat att inga skyttar och jägare ska drabbas av onödiga inskränkningar på grund av det. Redan från början stod det dock klart att det på nästan varje punkt går längre än vad EU kräver.
Alla remissinstanser i den första remissrundan var starkt kritiska till förslaget. Bortsett från Polisen vars ansvariga tjänstemän driver en aktivistisk kampanj mot legala vapenägare.
Om man tar propositionens kronologiska tillblivelse i beaktande verkar det inte otänkbart att den är närmast en ren tjänstemannaprodukt, framtagen under övergångsregeringens tid då den politiska styrningen var minimal. Det är inte heller otänkbart att tjänstemännen har försökt lura den politiska nivån att förslaget faktiskt innebär minsta möjliga implementering av vapendirektivet.
Det kan låta osannolikt. Så går det väl ändå inte till i Sverige? Det är då värt att dra sig till minnes den omfattande tjänstemannaaktivism som har präglat vapenfrågornas hantering såväl på justitiedepartementet som inom Polisen. Det gäller allt ifrån att journalistiska granskningar har försvårats genom spontana gallringar av e-post till rent påhittade skäl att neka vapenlicenser och att uppenbara osanningar har förts fram i domstol. Att dra en liten vals för politiken framstår i det perspektivet inte längre som särskilt främmande.
Att proppen drar ut på tiden kan helt sonika bero på att regeringen faktiskt har lyssnat på någon av de många aktörer som har försökt påtala hur långtgående förslaget faktiskt är och nu har fullt upp med att skriva om den. Det skulle i så fall lända regeringen till heder. Svenska folket har blivit lovade att laglydiga medborgare inte ska drabbas mer än vad som är absolut nödvändigt.
Om detta scenario stämmer har regeringen dock ett större arbete framför sig. Senare års myndighetsaktivism har orsakat stor skada för många människors förtroende för inte bara politiken utan i kanske ännu högre utsträckning för Polisen. Det är allvarligt. Om det visar sig att regeringens tjänstemän har ljugit för den politiska nivån måste åtgärder vidtas snarast.
Omplaceringar är det minsta som krävs, men agerandet bör kunna utgöra grund för avsked. Justitieminister Morgan Johansson (S) bör även utan fördröjning ta tag i frågan om de tjänstemän inom Polisen som använder myndighetsutövningen i egna intressen.
Regeringen bör också erinra sig det kompakta motstånd som finns i riksdagen mot varje form av överimplementering av vapendirektivet. Inte minst har Centerpartiet och Moderaterna varit högljudda kritiker alltsedan direktivets tillkomst. Om regeringen inte tar tag i frågan bör oppositionen själva ta fram ett förslag för en absolut minimiimplementering, inte ett onödigt kommatecken ska finnas där.
Hetsjakten på jägare och skyttar har pågått länge nog. (SNB)