Skatteverket är en av de myndigheter som befolkningen har relativt högt förtroende för. Dessvärre förvaltas det inte särskilt väl – åtminstone inte när det gäller skattemål mot privatpersoner och företag. Från flera håll anförs kritik mot och vittnesmål om oetiska metoder från Skatteverket för att driva in pengar till staten.
För fPlus (19/8) berättar en skattejurist som tidigare arbetat på Skatteverket om myndighetens metoder för att driva processer mot skattskyldiga. De förs inte bara då Skatteverket tror sig ha rätt, utan även då myndigheten är tveksam till hur lagen ska tillämpas eller vill skapa ny praxis och på så vis kunna kringgå lagen i fortsättningen.
Vittnesmålet pekar i samma riktning som andra uppgifter och statistik från skattemål. Skatteverket har resurser för att kunna driva processerna, men det har inte alltid de som på tveksamma grunder försatts i en tvist. Effekten blir då att många hellre betalar det Skatteverket kräver, än att inleda en potentiellt dyr rättsprocess.
Och för den som har råd att lägga ut pengar på exempelvis ombud är det inte alls säkert att man får ersättning för sina kostnader ens då Skatteverket förlorar målet. De som faktiskt får ersättning från staten får i genomsnitt inte ens hälften av det belopp som lagts ut på rättegångskostnader.
Det företag eller den privatperson som Skatteverket påbörjar en tvist med har alltså mycket att förlora, även om denne lyckas vinna målet. Myndigheten har å andra sidan allt att vinna på att systematiskt driva processer och steg för steg skapa sätt att runda lagstiftningen genom vägledande domar. Och Skatteverket är inte den enda myndigheten som gör detta – även Polisen har i vapenärenden uppvisat ett liknande beteende. Inte heller i de målen får de enskilda ersättning för processkostnader, ens när de vinner. Sammantaget skapar myndigheternas agerande orätt för medborgare som bara vill följa lagen.
Oavsett om vittnesmålet från skattejuristen stämmer eller inte bör ett sådant myndighetsagerande förebyggas. Rimligt vore till exempel om myndigheterna tvingades redovisa sina rättegångskostnader, inte minst i mål de förlorat. Ersättningen för rättegångskostnader till den enskilde bör dessutom dömas ut oftare och tas från myndighetens budget. De pengar som myndigheterna i dag lägger på egna rättegångskostnader skulle göra större nytta i andra delar av verksamheten. Om ytterligare pengar dessutom måste läggas på att betala ersättning blir situationen tillräckligt ohållbar för att avskräcka från att inleda tveksamma processer mot enskilda och företag.
Till detta bör också ett tjänstemannaansvar införas för att förhindra att enskilda offentliganställda eller myndigheter kan missbruka sin position respektive statens resurser utan egentliga konsekvenser. Myndigheter ska inte kunna inleda tvister systematiskt där den enskilde alltid är förloraren. Det handlar inte om att låta privatpersoner och företag slippa undan, utan helt enkelt om att myndigheter och tjänstemän ska följa lagen.