Sakta men säkert har regeringspartierna frigjort sig från varandra och går till val var och en för sig. Den 25 maj inleder Miljöpartiet sin kongress i Västerås och då ska partiet bestämma vilken politik det ska gå till val på. Ett förslag till valmanifest presenterades nyligen av språkrören Isabella Lövin och Gustav Fridolin samt partisekreterare Amanda Lind.
Som sig bör när partier riskerar att åka ur riksdagen samlar sig Miljöpartiet kring sin hjärtefråga – miljö och klimat. Partiet föreslås gå till val på bland annat utbyggda järnvägar, skatt på antibiotika i köttproduktion och ökat skydd mot nedskräpning av haven. Det ska vara lätt att välja rätt, brukar det låta från MP.
Att Miljöpartiet vill att miljövänliga alternativ ska vara just ett val för var och en är positivt. Men partiets politik går snarare ut på att medborgarna tvingas betala dyrt via skatten för kostsamma åtgärder. MP förväntar sig också att människor ska betala för dessa miljövänliga alternativ i förskott, exempelvis genom skatt på drivmedel, innan de utlovade järnvägarna och snabba tågen går att utnyttja. Detta handlar mer om statlig styrning, och mindre om människors val.
Vid sidan av miljöpolitiken innehåller förslaget till valmanifest även ett nytt försök att införa ett friår, men nu med täcknamnet alterneringsår. Tanken är att anställda under vissa villkor ska kunna få ledigt för att till exempel vidareutbilda sig eller starta eget företag. Dessutom föreslås att äldre som arbetar i välfärden ska kunna gå ned i arbetstid med bibehållen lön. Tanken är att staten ska betala för tiden som de äldre inte arbetar. MP hävdar att detta täcker upp för de äldre, ofta kvinnor, som inte orkar arbeta heltid och därför får lägre pension.
Miljöpartiet vill alltså att vi ska betala extra för utsläpp och stora miljövänliga projekt, samtidigt som vi ska jobba mindre – också det på skattebetalarnas nota. Nog är vidareutbildning och deltid en bra möjlighet för den som vill, men det är inget som staten ska betala för med andra människors pengar. Egen tid är en investering för den enskilde, liksom vidareutbildning av anställda är för arbetsgivare, men valet ska då vara realistiskt. Den som väljer fritid framför arbete måste också ta de realistiska konsekvenserna för det.
När Miljöpartiet nu ska försöka samla ihop sig efter allt annat än lyckade år i regering med Socialdemokraterna är partiet åtminstone en erfarenhet rikare. Men det visade också hur illa stora delar av partiets politik fungerar när den möter verkligheten. Många grundstenar, inte minst den öppna migrationspolitiken, fick maka på sig. Förslaget till valmanifest vittnar om att partiledningen vill lägga dessa grunder till rätta igen, men då är opposition en rimligare position att sikta på efter valet. (SNB)