Moderat återuppståndelse i budgeten

I moderaternas skuggbudget vill partiledaren Ulf Kristersson och ekonomisk-politiske talespersonen Elisabeth Svantesson stärka tilltron till samhällskontraktet.

I moderaternas skuggbudget vill partiledaren Ulf Kristersson och ekonomisk-politiske talespersonen Elisabeth Svantesson stärka tilltron till samhällskontraktet.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2019-10-04 06:30
Detta är en ledare. Enköpingspostens ledarsida är oberoende liberal.

Framtidsutsikterna är deppiga. Men Moderaternas skuggbudget är hyfsat hoppfull. Partiets politikutvecklingsarbete verkar redan ha gett utdelning. Partiet återvänder till rötterna, samtidigt som det behåller lärdomar från tiden som nya Moderaterna om värdet att vara ett parti för breda väljargrupper.

När M-ledaren Ulf Kristersson och partiets ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson presenterade Moderaternas prioriteringar var bakgrunden: Konjunkturen har vänt. Den svenska kronan är svag. Brexit hägrar. Handelskrig kan vänta om hörnet. Och i Tyskland – Europas motor – har ekonomin börjat hacka. Som lök på laxen spås även en avmattning i svensk basindustri.

Arbetsmarknaden på hemmaplan är även urkass i en europeisk jämförelse. Nu ökar dessutom arbetslösheten. I den kommunala sektorn har sysselsättningen minskat i år.

M har i sin budget tagit fasta på det här spända omvärldsläget och de problem som finns på hemmaplan. Kristersson och Svantesson vill stärka tilltron till samhällskontraktet, stärka sammanhållningen i befolkningen och skapa en grogrund för tillväxt. Faktiskt lyckas de ganska så bra med det i skuggbudgeten.

Ett välkommet förslag är att riktade statsbidrag till kommunalsektorn blir generella. Det är att rensa ut i en vildvuxen djungel. Den byråkratin som nu krävs för att söka några av de hundratalet riktade bidragen blir ofta alltför betungande och kostsamma för små kommuner.

Det är även bra att Moderaterna slutligen ger sig i kast med att i reformera biståndet. Att biståndsbudgeten tillåts svälla konstant, samtidigt som andra statliga kärnverksamheter krisar, är inte långsiktigt hållbart.

M:s markering mot de höga drivmedelspriserna är också positiv. I ett land som redan har världens högsta koldioxidskatt är straffbeskattning av bilburna problematisk. Det måste finnas en rättvisa i politiken, som Svantesson träffande konstaterade.

Ett förslag som dock har två sidor är höjningen av momsnivån 12 procent till 15. Främst på berörs livsmedel men även på exempelvis restauranger, camping, skomakare och konstnärer. Å ena sida är det eftersträvansvärt att harmonisera momssatserna. Å andra sidan framstår det som ett dåligt valt tillfälle att göra det nu, vad gäller livsmedel. När M trycker hårt på att landet står inför en lågkonjunktur och att de med lägst inkomster behöver ges möjligheter att stärka sin ekonomi är det motsägelsefullt att höja priset på mat. Alla behöver något att äta, och för mindre välbeställda grupper slår prishöjningar på livets nödtorft hårdast.

En annan satsning som lämnar en del att önska är den på trygghet. M förklarar stolt att partiet satsar 3,2 miljarder kronor på hela rättsväsendet. Men Kriminalvården som ska ta hand om buset får bara 150 miljoner kronor, utöver den satsning på 130 miljoner kronor som även regeringen står bakom. M:s pengar är dessutom öronmärkta för en enhet för unga kriminella. I ett läge när fängelserna är knökfulla och det krävs hårdare straff är det konstigt att inte satsa mer på Kriminalvården.

Överlag är det dock en hoppfull budget, som signalerar att Moderaterna är på väg att återfinna sin själ.