För att elever ska lära sig mer i skolan behövs mer tid för undervisning, anser Moderaterna. I sitt vallöfte för en bättre grundskola föreslår partiet bland annat att varje skoldag förlängs med en timme, till att börja med i lågstadiet. På så vis kan Sverige uppnå OECD-snittet för obligatorisk undervisningstid i grundskolan, vilket vi i nuläget ligger långt under.
Längre skoldagar är en relativt enkel åtgärd som skulle göra stor skillnad för många elever. En genomsnittlig lågstadieklass slutar i dag runt klockan ett till två på eftermiddagen, vilket ger gott om utrymme för ytterligare en undervisningstimme. M vill dessutom att två tredjedelar av den totala undervisningstiden i lågstadiet läggs på svenska och matematik. Också det är en rimlig åtgärd, med tanke på elevernas bristande förmågor att läsa, skriva och räkna, vilket inte minst har börjat märkas på högstadiet, gymnasiet samt högre utbildning.
En annan fördel med längre skoldagar är att skolorna ges ytterligare möjlighet att anordna fysisk aktivitet mellan lektionerna. Studier såsom Bunkefloprojektet visar en tydlig effekt på skolresultaten när elever rör på sig varje dag.
Skolidrotten bör dock varken överutnyttjas eller göras till ett redskap för övrig skolgång. Enklare och mindre resurskrävande vore att till exempel organisera promenader som eleverna måste gå varje dag och som ger dem bättre koncentrationsförmåga på de utökade lektionstimmarna.
Moderaternas förslag för en bättre grundskola inkluderar dessutom en skyldighet för skolorna att erbjuda läxhjälp för årskurserna 4 till 9, samt att kommunerna måste arrangera lovskola i fyra veckor för årskurs 6 till 9. Lovskolan ska vara obligatorisk för de elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet.
Lovskola torde vara ett bra sätt att fånga upp de elever som halkar efter. Det innebär mer egen tid med lärare för att klara kunskapsmålen, vilket också öppnar för individuellt anpassade inlärningsmetoder. Att lovskolan blir obligatorisk är dessutom en morot för målgruppen att studera ordentligt på terminerna, så att man kan vara helt ledig på loven.
Med den föreslagna läxhjälpen går dock M för långt i sin strävan att styra upp skolan. Många skolor erbjuder visserligen läxhjälp för att det fungerar för deras elever, samtidigt som samma metod fungerar mindre bra på andra skolor. Om alla tvingas erbjuda det blir det oundvikligen ett resursslöseri för de skolor som hjälper eleverna bättre på andra sätt. Därmed inte sagt att läxor i sig är oviktiga. Tvärtom är självstudier en viktig övning inför en alltmer flexibel arbetsmarknad som förutsätter ett livslångt lärande.
Att skolan på ett tidigt stadium fångar upp elever som halkar efter är av största vikt, inte minst för eleverna själva. Därför är M-förslaget för just grundskolan, och särskilt lågstadiet, lovande på det stora hela. Det gäller dock att respektera var skolornas kompetens börjar, och statens slutar. (SNB)