Regeringens hafsverk kallad gymnasieamnestin, som numera inkluderar yrkesutbildningar, kommer att bli verklighet. Detta efter att Centerpartiet bestämt sig för att gå emot övriga Allianspartier och rösta ja i riksdagen. Gruppen på ungefär 9 000 ensamkommande, som fick vänta mer än 15 månader på beslut från Migrationsverket, har anledning att jubla. Men den svenska asylrätten, och alla människor som faktiskt följer den, kan se sig besegrad av ren godtycklighet.
Centerpartiets ledare Annie Lööf motiverade beslutet med att ”de medmänskliga konsekvenserna” blir för stora om lagförslaget stoppas, trots att utformningen lämnar stort utrymme för förbättring. Lööf hänvisar till att ungdomarna redan rotat sig i samhället och många har lärt sig svenska då de stannat i landet trots utvisningsbeslut.
Ett annat vanligt argument är att de ensamkommande, som antas ha hunnit fylla 18 år under Migrationsverkets handläggningstid, skulle ha fått stanna om de fått besked snabbare. Med den nya lagen får de ett tillfälligt uppehållstillstånd för att gå klart gymnasiet, eller motsvarande, eller läsa en yrkesutbildning.
Men att skapa undantag i ett rättssystem är inte rättssäkert. Vi har i Sverige bestämt att vi ska hjälpa dem som har skyddsskäl med till exempel bostad och etablering. För att det ska fungera måste de personer som inte har skyddsskäl lämna landet. I det här fallet handlar det om människor som nu är vuxna och bedöms kunna återvända till sina hemländer utan risk. Men i stället för att hålla fast vid principen belönar nu regeringen och C dessa personer för att de trotsat avslaget och stannat ändå.
Att lagförslaget är uselt är inte bara något som politiska meningsmotståndare hävdar, utan även experter såsom Migrationsverket och Lagrådet. Och det handlar inte bara om grundprincipen, utan även de tekniska detaljerna i förslaget. Detta erkänner också C, men partiet låter ändå medlidande med de ensamkommande gå före lag och rätt. Det må vara rimligt för personer som känner ungdomarna att göra den prioriteringen, men det är oacceptabelt för politiker.
Undantaget för dessa ensamkommande är nämligen rent politiskt. Ett asylsystem som både regeringen och C i vanliga fall stödjer har landat i ett utfall som de inte gillar. Därför vill de eliminera utfallet. Och det är just denna politisering av asylrätten som många varit rädda för att Sverigedemokraterna ska göra. Att vissa asylsökande är mer önskade, eller oönskade, än andra.
Genom att släppa igenom detta undantag öppnar regeringen och C för SD att göra detsamma om partiet får möjlighet. Den integritet som ett rättssystem måste ha för att stå emot politiska infall är därmed rubbad. Och detta på regeringens och Centerpartiets initiativ, medan SD agerar motståndare. (SNB)