Vore det val i dag, eller extra val inom kort, riskerar Liberalerna att åka ur riksdagen, indikerar SVT/Novus senaste väljarbarometer (16/11). Partiet samlar bara 3,7 procent av väljarna.
Besvärande för Liberalerna och särskilt dess partiledare Jan Björklund är att det inte är en enskild undersökning som identifierar nedgången för partiet, utan trenden har noterats sedan valet. I Sifos sammanvägning av opinionsmätningarna under oktober backade L jämfört med valresultatets 5,5 procent till 4,9 procent.
Det som verkar ha inträffat är att väljarna straffar Liberalerna för partiledningens agerande under den pågående regeringsbildningen. I detta finns dock en paradox. Enbart 2 procent av väljarna anser att det är Jan Björklund som har det största ansvaret för att det inte blivit någon regering. Motsvarande siffra för Centerledaren Annie Lööf är 33 procent, enligt SvD/Sifo (15/11). Men C backar inte. Samtidigt räcker det med två procent missnöjda väljare för att det ska spridas en krisstämning i L. För att göra ont värre ska Liberalernas partikassa vara i princip tom, enligt Expressen (1/10). Och att möta ett extra val med lite pengar och få väljare är att bädda för en katastrof.
Utan Liberalerna skulle svensk politik bli fattigare, även om partiets nisch har skymts av Björklunds ageranden den senaste tiden. Genom att Liberalerna har följt Centerns linje i regeringsbildningen står två partier som gör anspråk på att föra den liberala fanan på exakt samma position. Men eftersom Centerpartiet är det största blir det Annie Lööf som får uppmärksamheten och kan styra. Björklund lär i det läget uppfattas som något av ett stödhjul. Skulle Liberalerna i stället ha placerat sig närmare resten av Alliansen – Moderaterna och Kristdemokraterna – hade partiet haft en tydligare egen position.
I vad som kanske kan vara ett försök till att motivera sina ställningstaganden försöker Liberalerna och Centern att få det att framstå som att det finns betydande värderingsskillnader inom Alliansen. Understött av Socialdemokraterna har det börjat sättas en bild av att M, KD och SD bildar ett konservativt block samtidigt som C och L utgör ett mittenblock. En beskrivning som i sak är fel.
Moderaterna är ett liberalkonservativt parti som i en del avseenden är mer lokaliserat i mitten av svensk politik än L och C. Exempelvis är L det parti som är tydligast med kraven på sänkta skatter. Och C har de mest långtgående förslagen på arbetsmarknadsområdet.
Inom Alliansen finns även en värdegemenskap som har möjliggjort hela samarbetet. Inom C och L har det också funnits en insikt om att partierna får igenom mer av sin politik genom att samarbeta inom Alliansen, än att köpslå med Socialdemokraterna.
Men flykten från sakpolitiken har skapat såväl låsningar i regeringsbildningen som öppnat för Liberalernas kris. Ska Liberalerna kunna reparera skadan lär partiet behöva fokusera mer på Alliansens åsiktsgemenskap än de delvis påhittade värderingsskillnaderna. (SNB)