Om det fria skolvalets effekter är positiva eller negativa finns det starka politiska åsikter om. Inte sällan delas åsikterna redan vid vilka effekter som är önskvärda och inte, såsom enskilda elevers utvecklingsmöjligheter kontra samhällseffekterna av att vissa väljer bort stökiga skolor. Nu kan Riksrevisionen, efter en granskning av det fria gymnasievalets långsiktiga effekter, uppvisa generella positiva effekter av det (30/10).
Gymnasieskolan omfattas visserligen inte av skolplikten och att börja gymnasiet har alltid varit förenat med ett val av inriktning. Men sedan slutet av 90-talet har enskilda kommuner gjort det möjligt att också välja gymnasieskola. Riksrevisionens granskning visar att barn till lågutbildade som haft utökad möjlighet att välja gymnasieskola generellt har högre inkomster senare i livet och att de dessutom fullföljer eftergymnasiala studier i högre utsträckning än de som haft mer begränsade valmöjligheter.
Även om Riksrevisionens resultat visar på en marginell skillnad talar den sitt tydliga språk – friheten att välja skola ökar möjligheten att få en socioekonomiskt starkare tillvaro än den man växte upp i. Ett litet land som Sverige är beroende av att sådana klassresor sker, för att så många som möjligt ska kunna prestera på toppen av sin förmåga.
Granskningen visar dock att ungdomar med utländsk bakgrund inte omfattas av den positiva effekten, vilket Riksrevisionen menar beror på ett informationsövertag hos de familjer som bott i Sverige längre. Det innebär att problemet är att vissa grupper generellt sett inte gör aktiva val, snarare än att andra grupper gör det.
Samma princip torde gälla även i grundskolan, där skeptiker ofta pekar på att skolvalet ökar segregationen, eftersom de duktiga eleverna väljer bort undermåliga skolor i utsatta områden. Enligt en studie från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, stämmer detta delvis, men skolsegregationen beror i högre grad på boendesegregationen (2014:25).
Här måste kommunerna inse att skolans kvalitet inte ska vara beroende av vilka elever som går där. Man måste kunna hantera de stökiga elever som ofta blir kvar i de bortvalda skolorna på ett sätt som gör att de inte förstör för alla andra. Om en lågpresterande skola ändå inte går att rädda är ett rimligt alternativ att lägga ned verksamheten och sprida ut eleverna på fungerande skolor.
Principen att kunna välja en skola där ens barn trivs och kan utvecklas måste gå före den sociala ingenjörskonsten som skolelever ofta blir föremål för. En del skolor passar vissa elever bättre än andra, både på grund av arbetsmiljön och på det sätt som undervisningen bedrivs. För att fler ska kunna ta del av de möjligheter som finns krävs att fler, inte färre, väljer skola. (SNB)