Eskilstuna kommun fattade den 14 juni beslut om att det ska vara tvång på att söka tillstånd hos polisen för att få tigga. Tidigare har Vellinge kommun infört ett förbud mot tiggeri i de lokala ordningsföreskrifterna, vilket dock revs upp av länsstyrelsen. Även Eskilstunas beslut riskerar nu att fällas av länsstyrelsen.
Majoriteten i kommunen bestående av S, M och C med stöd av SD, har lagt ett förslag om att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna så det blir förbjudet att tigga utan tillstånd.
I praktiken innebär beslutet att personer som vill tigga på en allmän plats först blir tvungna att ansöka om tillstånd hos polisen och att de som tigger utan tillstånd får böta. När en tiggare påträffas utan tillstånd kan även polisen fastställa identiteten och, för utlänningar, utreda om personen har laglig rätt att vistas i Sverige.
Från kommunens opposition hörs argumentet, liksom på riksplanet, att man inte kan “förbjuda fattigdom”. Ett påstående som givetvis stämmer ytligt sett. Men i detta fallet handlar det om att begränsa möjligheten att utnyttja utsatta personer och att få bukt med ordningsproblem. Efter det uppmärksammade fallet i Växjö från december 2017, där tiggare utnyttjades och nästan misshandlades till döds, samt Kalla Faktas reportage om hur tiggare utnyttjas (12/5 2015) medan miljonbelopp förs ut ur landet, är det svårt att beskriva det organiserade tiggeriet som annat än modernt slaveri.
EU:s fria rörlighet är inte villkorslös. Den ger EU-medborgare rätt att vistas i andra EU-länder i upp till tre månader men med krav på försörjning. Genom tillståndskrav hoppas Eskilstuna kunna få bort tiggeriet från platser som inte lämpar sig för att be om hjälp på, där det stör annan näringsverksamhet, ordning och orsakar sanitär olägenhet.
Att lokala företrädare för C och S vill ha restriktioner mot tiggeriet medan deras ledningar motsätter sig det, visar på splittringen mellan dem som måste hantera verkligheten och dem som hellre talar om något annat - världsfattigdomen exempelvis.
Statsminister Stefan Löfven (S) har sagt att han vill få stopp på utnyttjandet av tiggare genom bättre samarbete med Bulgarien och Rumänien och genom att förenkla för markägare att avhysa. Men vi lär knappast se krafttag från det splittrade regeringspartiet och dess parlamentariska underlag.
Beslut som fattas av politiska företrädare kan genom nuvarande ordning via överklagande till länsstyrelsen överprövas av enskilda tjänstemän. Således är det viktigare för invånarna vem som anställs på vissa statliga befattningar än vem de i fria val väljer att företräda dem i kommunen. Det kommunala självbestämmande blir en chimär.
Om länsstyrelsen stoppar även detta beslut återstår enbart nationellt förbud för dem som vill göra något åt den nedskräpning och skadegörelse samt hot, tvång och människohandel som följer av organiserat tiggeri. (SNB)