Turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, LAS, utgör redan huvudbry för många arbetsgivare. Trots det föreslås i slutbetänkandet till utredningen för hållbart arbetsliv över tid, att turordningsreglerna även ska tillämpas vid så kallad hyvling – det vill säga när arbetsgivaren minskar arbetstiden för en anställd i stället för att säga upp denne.
I dag kan hyvling användas då ett företag exempelvis behöver öka lönsamheten, och minska personalkostnaderna, genom att bemanna mer effektivt utifrån de anställdas kompetens. På så vis undviker företaget att säga upp personal. Men enligt förslaget minskar den möjligheten kraftigt, eftersom en anställd som erbjuds sänkt arbetstidsmått då får möjlighet att tacka nej. Om så sker tvingas arbetsgivaren att antingen inte göra något eller tillämpa uppsägning enligt turordningsreglerna, vilket kan innebära att den anställde med särskilt behövd kompetens får gå.
Betänkandets förslag kan visserligen innebära större trygghet för den som gynnas av turordningsreglerna, men för arbetsgivare som kämpar med olönsamhet innebär det ett tydligt hinder. I stället för att kunna koncentrera nödvändig kompetens och resurser för att rädda ett företag i lågkonjunktur, och på sikt kanske kunna erbjuda fler jobb, kan arbetsgivaren tvingas hålla kvar en anställd på heltid med sviktande resurser.
Ett annat förslag från slutbetänkandet är att omvandla tiden mellan flera visstidsanställningar inom 30 dagar hos samma arbetsgivare till anställningstid vid tillämpning av LAS. Detta syftar till att göra det mer lönsamt för en arbetsgivare att skapa sammanhängande anställningar.
Slutbetänkandet konstaterar att det starkare anställningsskyddet förvisso gör arbetsgivare mer ovilliga att säga upp personal, men också mer ovilliga att anställa ny. Grundtanken med förslagen är att öka anställningstryggheten för de som har jobb, eller har lätt att få jobb. Problemet är att det endast gynnar dessa personer, men inte arbetsgivaren och ännu mindre de som har svårt att få jobb. De som är inne på arbetsmarknaden håller i kraft av LAS borta de som står utanför.
Självfallet ska den som är anställd kunna räkna med trygghet och förutsägbarhet, men det måste samtidigt finnas en gräns för det. Med de förslag som slutbetänkandet lägger fram blir den samlade effekten att flexibiliteten på arbetsmarknaden minskar, vilket missgynnar dem som söker en anställning och företagens överlevnad. Därmed är det i längden inte heller bra för dem som kortsiktigt får ökad trygghet.
Överdrivna regler för anställningstrygghet skapar i förlängningen ökade samhällsklyftor mellan de som har heltidsjobb och de som då får ännu sämre chans till någon form av jobb, framförallt långtidsarbetslösa och nyanlända. På så vis kommer trygghet på arbetsmarknaden innebära att vissa är trygga på sina jobb, medan andra förblir i tryggt förvar utanför. (SNB)