Att en oroande utveckling pågår i Polen torde få ha missat. Sedan det nationalkonservativa partiet PIS tog makten 2015 har det fokuserat på att reformera domstolarna. Dessvärre handlar det om reformer som knyter rättsväsendet allt närmare den politiska makten.
Med motiveringen att ”korrumperade kommunister” måste rensas ut från domstolsväsendet har PIS drivit igenom reformer som tvingat många domare att sluta. Till exempel tillsätts domarna i Polens nationella domstolsråd numera av parlamentet i stället för av andra domare. Dessutom har pensionsåldern nyligen sänkts för domare i Högsta domstolen, vilket tvingat 40 procent av dessa i förtidspension.
Både EU och enskilda länder har reagerat på den polska regeringens reformiver. Kritiken är omfattande, men det står ännu inte klart om det faktiskt handlar om ett brott mot EU:s fördrag och regler. Det utreds just nu av EU-domstolen, vilket dock har lett till att PIS påskyndat ytterligare reformer – en onödig provokation från den polska regeringen.
För svensk del har EU-minister Ann Linde (S) uttryckt skarp kritik mot Polen. Kritiken är berättigad, men dess effekt avtar om man lyfter blicken och tar en titt på Sveriges egna domstolar. Dessa är i praktiken självständiga i dag, men det beror främst på att våra regeringar inte haft för avsikt att påverka dem. Faktum kvarstår dock att till exempel Domstolsverket är underställt regeringen och det är regeringen som till exempel utnämner justitieråd i Högsta domstolen, vilket skulle göra det möjligt för en ny regering att ta efter PIS i Polen och börja peta ibland annat löner för att bli av med domare som inte stödjer partiet.
Ansvaret på detta faller på tidigare svenska regeringar, och allra tyngst på Socialdemokraterna som under sina år vid makten varit påfallande kallsinniga till oberoende domstolar. Också under Löfvenregeringen har man börjat strunta i juridiska principer, bland annat genom att driva igenom flera nya lagar trots allvarlig kritik från Lagrådet.
Det har varit de borgerliga partierna som under betydligt färre mandatperioder vid makten sett till att ändra på den socialdemokratiska maktposition som tidigare fått genomsyra statsapparaten. Alliansregeringen tog bland annat tag i den utnämningspolitik som tog mer hänsyn till partilojalitet än kompetens.
Föga förvånande var det också M som i juni tog initiativ till att Domstolsverket omvandlas till ett fristående domstolsråd. En sådan reform är högst läglig, inte minst eftersom den svenska politiska trenden följer den polska, med allt större stöd till nationalistiska partier. Dessa kan misstänkas ha nog så mycket vilja som S någonsin haft att lägga sig i domstolarna.
Om Sverige och EU-minister Ann Linde vill att den välbehövliga kritiken mot Polen ska tas på allvar bör man börja med att städa framför egen dörr och bland annat se över sin utnämningspolitik. (SNB)