Nyligen släppte Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, tillsammans med Myndigheten för stöd till trossamfund en rapport om Muslimska brödraskapet, MB. Både initiativet och rapporten väcker frågor. För det första är det oklart varför FOI väljer att beställa en rapport om MB efter att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, publicerade en omfattande rapport skriven av docent Aje Carlbom från Malmö universitet, som dessutom togs emot väl bland annat av andra forskare. För det andra är det högst oklart vad den nya rapporten tillför i sak.
Det råder delade uppfattningar om vad MB:s ambitioner i Europa kan vara och det är inte alltid självklart hur olika organisationer i Sverige anknyter till MB på det idémässiga planet. I Sverige finns ett flertal organisationer som har anklagats för att ha kopplingar till MB, en är Islamiska förbundet i Sverige och en annan är Sveriges unga muslimer. Framför allt har kritik riktats mot att dessa organisationer gör sig till eller ses som representanter för muslimer i Sverige och av den anledningen skulle åtnjuta någon form av legitimitet som berättigar dem till statliga bidrag.
Fil. dr. i religionshistoria Eli Göndör skriver i boken ”I Guds namn” (Fri tanke, 2018) att inget tyder på att de skulle vara representativa. Studier som gjorts i Frankrike och England visar att motsvarande organisationer i dessa länder får stöd av under 10 procent av muslimer i respektive land.
Det kanske mest anmärkningsvärda med den senaste rapporten är dock det avslutande stycket. Där görs en direkt hänvisning till MSB:s rapporter och ger dessa rätt i att de omtalade organisationerna inte är representativa för mer än en minoritet muslimer i Sverige och att det finns mycket starka skäl att avråda svenska myndigheter från att söka en muslimsk instans som kan representera Sveriges muslimer.
Så långt inget nytt. Däremot blir den sista meningen märklig. Inte minst då en myndighet och ett forskningsinstitut ställer sig bakom den: ”Av detta följer emellertid inte att muslimska trossamfund saknar legitimitet så länge myndigheter är medvetna att deras företrädare representerar sina medlemmar och varken mer eller mindre.”
Vad menas med det? Betyder det att en imam som uppmanar till våld och representerar ett trossamfund bestående av enbart jihadister ska ges legitimitet i myndigheternas ögon? Troligen är det inte så FOI vill att det ska tolkas, men eftersom rapporten inte utvecklar resonemanget blir det högst oklart vad hela rapporten har för syfte. Vad legitimitet betyder borde ha diskuterats mer ingående.
Det kan nu tolkas som att det öppnas för att statliga bidrag kan strömma till organisationer som i någon mening kan anses associera till MB. I Sverige är det kanske rimligt att i stället kräva att organisationer eller trossamfund ska ha legitimitet hos dem som utbetalar bidrag.
Samtidigt kanske den övergripande frågan bör vara varför trosgemenskaper överhuvudtaget ska finansieras av svenska medborgares inbetalda skatt. (SNB)