Att Sverigedemokraterna länge varit som störst i södra Sverige är väl känt. Det är dock först efter årets val som en av partiets representanter intar posten som kommunstyrelsens ordförande – Stefan Borg i skånska Hörby. Där fick SD 35 procent av rösterna i kommunvalet, vilket är en ökning med 14 procentenheter sedan 2014. Samtidigt tappade Socialdemokraterna 10 procentenheter i kommunen. Trenden att S tappar mark i de lokala valen är tydlig.
S-förluster i kommuner och landsting har tidigare inneburit att Allianspartierna kunnat ta över makten. Så är det fortfarande på många håll, men det blir allt vanligare att SD eller lokala partier snuvar Alliansen på många av de väljare som övergett S. Detta har inneburit minst sagt intressanta koalitioner i kommuner och landsting.
I Norrbottens län förlorar S makten i landstinget efter 84 år och lämnar över till lokala Sjukvårdspartiet, som blev största parti. Överlag tappar S makten i landstingen, med några undantag. På kommunnivå har Demokraterna i Göteborg uppmärksammats för sin framgång på S bekostnad. Samma fenomen finns även i bland annat värmländska Hagfors, där lokala Oberoende realister tog över med 36 procent av rösterna.
Slutsatsen som kan dras av de lokala valresultaten är att det i många fall inte enbart är Allianspartiernas förtjänst att S till slut förlorat sin dominans. SD och lokala partier har i högsta grad bidragit till att på allvar förändra den lokala politiken. De S-väljare som är besvikna på sitt parti men ändå inte kan tänka sig att rösta borgerligt har i stället känt att de kunnat ta steget att rösta på en tredje part. Situationen i Hörby, Hagfors och Norrbotten kommer dock att innebära att de nya partierna som nu tagit makten tvingas ta ansvar – prioriteringar måste göras och väljare kommer oundvikligen att bli besvikna. Det är inte omöjligt att det är receptet för att hejda SD:s framgångar.
Att S har minskat kraftigt tack vare SD och lokala partier borde vara välkommet även för Allianspartierna. En oroande utveckling är därför de många blocköverskridande samarbeten som etablerats, där ett eller flera Allianspartier i praktiken räddar ett försvagat S till att ändå få sitta vid makten.
I Uppsala kommun har L valt att lämna Alliansen för att styra tillsammans med S och MP. I Hudiksvall är det i stället M som slagit sig ihop med S och MP. Och i Falkenberg blir det den oortodoxa koalitionen S, MP, L och KD som styr, och som dessutom inlett ett valtekniskt samarbete med V.
Nog för att partier kan skilja sig något lokalt och nationellt, men det är ändå anmärkningsvärt att så många borgerliga partier valt att samarbeta med S, och i Falkenberg till och med V. Kommunpolitiken må vara mer pragmatisk, men att partier med så lite gemensamt ideologiskt ändå väljer att samarbeta är oroande. Det bör rimligen krävas en större kris än växande SD och uppstickarpartier för att radikala blocköverskridande samarbeten ens ska övervägas. (SNB)