Klimatklivet, ett av Löfvenregeringens flaggskepp, beviljades mellan 2015 och 2018 statliga anslag på totalt 4,5 miljarder kronor. Mottagarna är kommuner, landsting, företag eller andra organisationer som ansökt om stöd för att genomföra lokala projekt för att minska koldioxidutsläpp, såsom laddstolpar för elfordon, utbyggnad av fjärrvärmenät och cykelvägar. Att de utbetalade summorna gjort faktisk nytta är dock långt ifrån säkert, vilket nu bekräftas av Riksrevisionens granskning.
För att Klimatklivet över huvud taget ska vara berättigat måste stödet vara kostnadseffektivt, och alltså generera faktisk klimatnytta för en rimlig summa. Men det är just där satsningen har stora brister, konstaterar Riksrevisionen i sin rapport. Till exempel har utsläppsminskningar dubbelräknats i bedömningar, vilket gjort att den så kallade klimatnyttokvoten överskattats. Riksrevisionen konstaterar också att knappt hälften av åtgärderna som beviljats stöd helt eller delvis skulle ha genomförts även utan det.
Poängen med investeringsstödet bör rimligen vara att möjliggöra åtgärder för att minska utsläppen, inte som en subvention av något som ändå hade genomförts.
Oavsett vad Löfvenregeringen, och i synnerhet Miljöpartiet, tror finns en stor vilja hos människor att genomföra klimatåtgärder även utan statliga lockbeten. Att låta bli att ansöka om ett stöd som ändå finns är dock en annan sak.
Riksrevisionen riktar även direkt kritik mot både Naturvårdsverket, som hanterat utbetalningarna, och Löfvenregeringen för att de i sin rapportering av Klimatklivet inte gett en samlad bedömning.
Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen i rapporteringen till riksdagen gett en ensidigt positiv bild av Klimatklivet, trots att det uppenbarligen finns betydande negativa sidor som Riksrevisionen nu har pekat ut.
Löfvenregeringen, och särskilt de miljöpartistiska statsråden, har onekligen varit drypande stolta över Klimatklivet och dess popularitet. Men popularitet och stora utbetalda summor motsvarar alltså inte stödets faktiska klimatnytta.
En betydande insats mot statligt resursslöseri på klimatområdet gjordes därför av Moderaterna och Kristdemokraterna, som i budgeten för 2019 gjorde stora nedskärningar av Klimatklivet. Dessvärre ser förbättringen ut att vara kortvarig, eftersom överenskommelsen mellan S, MP, C och L utlovar återinföra liknande subventioner.
Om Klimatklivet återuppstår när den nya regeringen lägger sin budget lär det innebära ytterligare bortkastade offentliga medel. Förhoppningsvis kan slöseriet minskas av striktare bedömningar från Naturvårdsverket med fokus på faktisk klimatnytta. Det skulle dock innebära att regeringen kan skylta med betydligt lägre summor till klimatåtgärder. Vad en regering bestående av S och MP väljer mellan symboliska summor och faktisk nytta är dessvärre inte givet. (SNB)