Vandrandes i flertalet europeiska länder förklarar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson varför Europa är bra och EU mindre bra. Det är innehållet i partiets över sex minuter långa kampanjfilm inför valet till Europaparlamentet 26 maj. SD lägger överlag mycket krut på att förklara varför partiet övergett kravet att Sverige ska lämna EU. I stället är målet att förändra unionen inifrån, med stöd av de andra växande EU-kritiska partierna i Europaparlamentet.
Den som ska driva SD:s förändringsarbete är dock inte Åkesson. Bland partiets kandidater finns nuvarande parlamentarikerna Peter Lundgren och Kristina Winberg på plats ett respektive fyra. Ingen av dem har utmärkt sig nämnvärt genom att driva sakfrågor i parlamentet.
Minimal aktivitet har på sätt och vis fungerat i kombination med partilinjen om svenskt utträde ur EU. Men med den nya linjen, att förändra EU inifrån, kommer en betydligt större press på de kandidater som väljs att vara drivande. Och inte minst att faktiskt rösta enligt partiets linje i parlamentet. De senaste fem åren har SD till exempel röstat nej till utökade befogenheter för Frontex, nej till att ge Jordanien ett lån för att hjälpa flyktingar på plats, och nej till minskad byråkrati i EU:s lagstiftningsprocess.
Nu går SD till val på det rakt motsatta: förstärkta gränskontroller, hjälp till flyktingar på plats och ett mer begränsat EU. Frågorna är inte fel, men partiet har inte kunnat visa varför det plötsligt skulle börja leva upp till sina vallöften.
Till det kanske allvarligaste hör dock SD-parlamentarikernas agerande när det kommer till ryska intressen. De har flera gånger röstat för det som gynnat Ryssland. Därtill likställde parlamentarikern Peter Lundgren nyligen rysk desinformation med Europaparlamentets kampanj för ökat valdeltagande (SVT 11/3). SD säger sig stå upp mot Ryssland men har också på detta område omfattande förtroendeproblem.
Rollen som utfryst ytterkantsoffer har passat SD utmärkt i riksdagen. Den starka opinionen ser även ut att gynna partiet i EP-valet. Men i Europaparlamentet är det politiska landskapet betydligt bredare. Sedan SD 2018 bytte partigrupp till ECR finns hela två grupper längre till höger – EFDD, som SD tidigare var med i, och ENF. Nu sitter SD tillsammans med bland annat Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Om SD klarar av att verka närmare mitten i ett politiskt parlament finns goda möjligheter att påverka det EU som partiet säger sig vilja förändra. Det innebär dock en helt annan roll än vad partiet vant sig vid.
Den så bekväma offerrollen kan knappast intas med trovärdighet i Europaparlamentet. Den kommande mandatperioden har SD dessutom lovat att aktivt driva politik. Om det blir samma linje som partiet driver i valrörelsen, eller tvärtemot, återstår dock att se. (SNB)