Socialminister Annika Strandhäll (S) meddelar att regeringen vill tillåta barnlösa att bli föräldrar genom assisterad befruktning där varken ägg eller spermie kommer från de tilltänkta föräldrarna (SR 7/1). Det är välkommet men motsägelsefullt, då biträdande justitieminister Heléne Fritzon (S) nyligen lämnade besked om att regeringen inte vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap (SR 1/2).
Det senare beslutet motiverades med att det inte ska gå att utöva påtryckningar på en kvinna att bära ett barn. Det är en god intention, men faktum är att många fortsatt kommer att utnyttja kommersiellt värdmödraskap utomlands, där kvinnans rättigheter ofta inte alls tillvaratas. Vidare tillåter många länder inte adoption till samkönade par, varför det finns skäl att utreda frågan i Sverige.
Par ska nu få rätt att skaffa barn utan biologisk koppling till fostret, förutsatt att kvinnan har en fungerande livmoder. Kravet för statligt stöd att skaffa barn blir alltså en livmoder. Varför just en sådan ska vara den avgörande faktorn för föräldraskap kan ifrågasättas.
Trots att det föds för få barn i Sverige är politiken inriktad på att undvika graviditeter genom exempelvis fria preventivmedel. Enligt Eurostat måste varje kvinna i ett utvecklat land föda minst 2,1 barn för att befolkningen inte ska minska. I Sverige är den siffran 1,85.
Möjligheten att bli gravid minskar med åldern samtidigt som förstföderskorna blir allt äldre. Risken för missbildningar och komplikationer är också lägre hos unga mammor som även har mer ork. Något som därför skulle behöva ta större plats i sexualundervisningen är ålderns stora inverkan på fertiliteten.
Som Strandhäll konstaterar är dagens lagstiftning omodern, men den nya som föreslås innehåller en rad inkonsekvenser. Å ena sidan får en kvinna donera sin livmoder, men hon får inte låna ut den. Ensamstående kvinnor har rätt till assisterad befruktning, men män saknar motsvarande möjlighet. Höga krav ställs på par och ensamstående för adoption, men inga alls för den som oförhappandes blir gravid efter en utekväll. Då lokalpolitiker beslutar vem som får adoptera finns det lika många bedömningar som det finns kommuner i landet. Kvinnor åtnjuter total självbestämmanderätt över graviditeten fram till vecka 18, medan män inte har juridisk rätt att påverka hennes beslut eller avsäga sig ett oönskat faderskap. Inte heller finns krav på att kunna försörja de barn man skaffar sig.
Politiken kan aldrig avhjälpa livets alla orättvisor, men den bör sträva efter största möjliga konsekvens och valfrihet samt att hitta de lösningar som är bäst för såväl barn och ofrivilligt barnlösa som samhället i stort. Varje kvinna bör så som långt som möjligt själv få bestämma över sin kropp. Detta inkluderar möjligheten att av fri vilja kunna hjälpa andra att bli föräldrar.