Det sägs att vi ska sluta äta kött för att rädda klimatet. Men om djuren som ger köttet försvinner – vilket rimligen borde vara målet med att sluta äta kött – kan det få katastrofala effekter för den biologiska mångfalden.
I centrum för den stora målkonflikten finns de svenska naturbetesmarkerna, som närmast är en sinnebild av svensk sommar. Det är landskapet som lilla Ida, i Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga”, ses dansa genom samtidigt som hon sjunger sin sommarvisa: ”Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön.”
Men det är inte lilla Ida som gör hagen grön, utan korna. Tas de betade djuren bort från landskapet växer snart betesmarkerna igen. Efter några år har blomsterängen börjat kvävas, när djur inte längre betar ner grövre växtlighet. Till slut kommer allt att ha blivit granskog – det är naturens gång. I Sverige är granen det trädslag som ofta lyckas trycka ner allt annat och ta över. Och anledningen till att skogarna inte är mer utbredda är för att människorna under tusentals år har vårdat landskapet.
När blomsterängen dör försvinner även alla dess invånare – och de är många. De betade markerna har den rikaste floran och faunan i hela den svenska naturen. Över en fjärdedel av de rödlistade arterna är beroende av betade och trädbärande marker för överlevnaden. Det här gör ängarna och hagarna till levande genbanker. Markernas roll för insekter kanske också särskilt bör framhållas, efter att en forskningsrapport nyligen visat att hela 40 procent av världens insektsarter riskerar att dö ut under det här århundradet.
Tyvärr är dock hotet mot betesmarkerna högst verkligt. Mellan år 1927 och år 2010 minskade arealen betesmark i landet med svindlande en miljon hektar, till totalt en halv miljon hektar.
Att så många av de marker som tidigare tillhörde fåren och korna inte längre betas beror till stor del på att många mindre gårdar har försvunnit. Jordbruket har rationaliserats.
Men i dag kommer främst hotet från annat håll. Ett antal forskare har i en debattartikel i Svenska Dagbladet (18/2) varnat för att ambitionen att avstå kött för att minska utsläppen av växthusgaser hotar naturbetesmarkerna. I förlängningen blir det också ett hot mot den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som är kopplade till den.
I Svenska Dagbladet lyfter forskarna att naturbetesmarkerna är de i särklass viktigaste miljöerna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i jordbrukslandskapet i norra Europa. Dessutom påpekas att betesmarker som under långt tid har varit betade och aldrig har plöjts lagrar betydande mängder kol.
Att avstå kött kan därför vara kontraproduktivt. Att välja svenskt kött från naturbetesmarker kan vara ett gott mål – både till middagen och för miljön. (SNB)