I november larmade Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg om att landets fängelser är närmast fullbelagda (DN 20/11). Nu har den krisartade situationen även drabbat häktena. 22 av landets 32 häkten är fulla eller överfulla. I Malmö fick häktade personer nyligen sitta kvar i polisarresten i över ett dygn för att det inte fanns utrymme på något häkte.
Det kanske mest oroande med platsbristen i häkten, som förväntas bli värre framöver, är att situationen inte alls kommer som en överraskning. Flera faktorer har under en tid pekat i den riktningen. Den tydligaste är just platsbristen på anstalterna, vilket gör att dömda som väntar på fängelseplats tvingas sitta kvar i häkte under tiden.
Andra faktorer som orsakat den väntade överbelamringen är skärpta straff för vapenbrott och att Polisen har återgått till en normal effektivitet i sitt brottsbekämpande arbete, efter att ha lidit av kaos efter omorganisationen. Att fler kriminella åker fast och dessutom kan dömas till hårdare straff för vapenbrott är i grunden något positivt – men det leder också till att fler av de som lagförs kommer att häktas under utredning och rättsprocess. Insatser för att öka kapaciteten på häkten borde därför ha inletts redan när Löfvenregeringen drev igenom beslut om straffskärpningar.
Situationen hade heller inte behövt vara fullt så akut om man inte hade minskat fängelsekapaciteten i samband med att beläggningen tillfälligt gick ned mellan 2010 och 2015. Detta trots att trycket på anstalter går i vågor och det således är dumt att permanent minska platserna, eftersom vi då får en akut situation när beläggningen återigen stiger. För att hantera det varierade trycket torde det vara rimligare att sträva mot ett lägre antal men större fängelser, i stället för många små.
Att lära av tidigare misstag löser dock inte den nuvarande platsbristen. I november fattade Nils Öberg ett inriktningsbeslut om till- och nybyggnation av både häkten och anstalter på tretton orter. Och det är just sådana enkla, om än jobbiga, åtgärder som krävs för att den kortsiktigt akuta situationen ska lösas. Med lite kreativitet kan fler få plats och kapacitet för exempelvis köksverksamhet utökas. Att i stället börja kompromissa med utdömandet av fängelsestraff, vilket vissa föreslagit, är helt fel väg att gå. Straff ska vara rättsligt, inte rumsligt, motiverade.
Ett tydligt hinder mot att bygga ut anstalter och häkten är att Kriminalvården dessutom tvingats inleda ett besparingsprogram på grund av ett tidigare underskott på 560 miljoner kronor. Här måste regeringen se till att täcka upp för både underskottet och de ökade utgifterna som kommer med tillbyggnationer.
Hela rättskedjan behöver fungera. Det räcker inte med att fler kriminella grips och lagförs, utan de som döms måste också kunna inleda och avtjäna sina fängelsestraff. Det enda som finns att vänta på är att situationen ska bli ännu värre. (SNB)