EU kritiseras flitigt på många fronter, och en av dessa är unionens transparens när det gäller beslutsfattande. Det är allvarligt, inte minst inför valet till Europaparlamentet som i Sverige hålls den 26 maj.
Därför är det lägligt att Europaparlamentet inför nya regler för ökad transparens, men vad värre är kommer det förslag som röstades igenom den 31 januari troligtvis att motverka sitt eget syfte. Det tvingar parlamentariker som är ansvariga för en fråga eller ordförande i något av utskotten att redovisa alla möten med lobbyister.
Det må låta rimligt i teorin, men effekten blir troligtvis att möten då sker för syns skull snarare än av konstruktiva skäl.
Nästan 12 000 organisationer och personer är registrerade i EU:s öppenhetsregister, och ännu fler lobbyister finns utanför det. Alla försöker påverka beslut i exempelvis Europaparlamentet.
Europaparlamentarikern Max Andersson (MP), som arbetat med frågan, hävdar att det nu blir en positiv utveckling eftersom politiker som exempelvis träffar företrädare för gasindustrin också behöver träffa miljörörelsen för att kunna bilda sig en balanserad uppfattning (SR 31/1). Ett sådant resonemang förmedlar dock bilden att politiker är lättpåverkade och utan egna åsikter, och därför måste tvingas lyssna på alla sidor före sitt beslut.
Så kan det visserligen vara för somliga parlamentariker, men för dem som redan har en tydlig ståndpunkt i en fråga kan det rimligtvis räcka med att endast träffa en intressegrupp. Det skulle till exempel vara viktigare för en miljöpartist att träffa företrädare för industrin, än för miljörörelsen.
Att framöver behöva stämma möte med motstående intressen i en fråga enbart för syns skull lär i stället innebära att politikerna får mindre tid till att träffa relevanta företrädare och lyssna till vad medborgarna tycker.
En annan risk med att behöva redovisa möten är att parlamentarikerna överlag drar sig för att träffa företrädare för intressegrupper över huvud taget om dessa inte passar in i den balanserade bilden som ska förmedlas.
Verklig transparens uppnås inte genom att tvinga parlamentariker att redovisa alla möten – det viktigaste är att väljarna kan se hur politiker faktiskt röstar i olika frågor. Därför är det högst ironiskt att partigruppen EPP, som M och KD ingår i, begärde sluten omröstning i Europaparlamentet då beslut om de nya lobbyistreglerna fattades.
Anledningen ska vara att öppna upp för medlemmar i andra partigrupper att ansluta sig till EPP-linjen, som var emot förslaget.
Det minsta man kan begära av Europaparlamentariker är att öppet kunna rösta för sin egen övertygelse, även då det går emot partigruppen. Inte minst inför EU-valet måste fokus ligga på politikernas beslut, och deras förmåga att själva ta ansvar för dem. (SNB)