Särskilda områden i stadskärnan där bara moderna bilar får köra. De nya miljözonerna för personbilar som kommuner kan införa från 2020 smyckas onekligen med löften om en renare stad då de flesta fossildrivna bilar stängs ute. I den mildaste zonvarianten, klass 2, tillåts bensin- och dieselbilar till modeller med utsläppsklass Euro 5 och 6, och från 2022 stängs också dieselbilar med Euro 5 ute. I den strängaste miljözonen, klass 3, får inga bensin- och dieselbilar köra alls.
Stockholm blir först på bollen och inför en miljözon klass 2. Troligtvis lär fler kommuner följa efter så småningom, vilket brukar vara ordningen. Men även om miljözoner leder till minskade utsläpp just i zonerna, medför de en rad indirekta bekymmer. Problemen drabbar såväl klimatet som människor och företag.
Ett stort bekymmer illustreras på Transportstyrelsens hemsida där miljöklasserna presenteras. Där tydliggör myndigheten att den som vill vara säker på att kunna köra överallt bör ”välja fordon med den senaste utsläppsklassen, så snart sådana blir tillgängliga”. Bilägare uppmuntras alltså att hela tiden ha fordon av den senaste modellen.
Inställningen från myndigheten och politiker är först och främst arrogant. Bilar tillverkade så sent som 2010 kan vara Euro 4 och får inte köras i de nya miljözonerna, och sedan dess har både Euro 5 och 6 hunnit lanseras. Långt ifrån alla har råd att byta bil så ofta. Och även den som vill göra rätt när en bil väl ska köpas riskerar att inom kort drabbas av körförbud i miljözonerna, och därmed också ett hastigt sjunkande värde på bilen.
Det är heller inte särskilt gynnsamt för klimatet med ett sådant konsumtionsmönster – bilar bidrar nämligen till utsläpp även då de tillverkas. Men som bekant är det viktigare för många svenska politiker att vi minskar utsläppen här, även då det bidrar till att utsläppen ökar på andra håll i världen. I fallet med miljözonerna lär det dessutom generera mer biltrafik, och utsläpp, runt förbudsområdet, eftersom bilister med äldre modeller tvingas köra omvägar.
Förhoppningsvis kommer Stockholm att bli ett varnande, snarare än inspirerande, exempel för resten av landet. Dessvärre drabbas alltför många kommunpolitiker av tunnelseende när det gäller stadskärnan. En idé som slagit rot på många platser är helt bilfria gator, som brukar motiveras med att det skapar en stad ”med människan i centrum”. Problemet är att bilen är just ett hjälpmedel som många människor behöver för att ta sig till centrum och uträtta ärenden – inte minst de som bor en bit utanför staden. Resultatet av färre bilar i stadskärnan blir på så vis också färre människor, vilket missgynnar handeln och motverkar en levande stadskärna.
Lika effektivt som bilförbud kommer miljözoner sannolikt att driva människor med begränsad ekonomi bort från staden. De som har råd med de senaste bilmodellerna kommer samtidigt att driva på en konsumtionshets som knappast gynnar klimatet. Miljözonerna blir på så vis ett effektivt gift för såväl stadskärnor som miljön.