Afrikansk svinpest lämnar död i sitt spår. Det bör göras mer för att hindra spridning till Sverige.

Afrikansk svinpest drabbar och dödar tama grisar och vildsvin. Sjukdomen är smittsam och motståndskraftig. Det saknas fungerande behandling och vaccin. Så där den slår till blir konsekvenserna svåra, för både djur och samhälle.

Kina har drabbats hårt av virussjukdomen. I år beräknas grisbeståndet i landet minska med uppemot 200 miljoner grisar (ATL 16/7). Det märker konsumenterna. Under september steg priset på fläskkött med 69 procent i Kina. Och priserna har stuckit iväg på andra livsmedel – som ägg, biff och kyckling (Land lantbruk 15/10).

Det finns en befogad rädsla för att afrikansk svinpest kan nå Sverige. Den har spridit sig i Europa de senaste åren. Estland, Lettland och Litauen har drabbats. Likaså Belgien, Tjeckien och Polen. I Danmark är oron för ett utbrott så stor att det i år började sättas upp ett vildsvinsstängsel längs med hela tyska gränsen.

I Sverige verkar det lyckligtvis finnas en god organisation för att hantera ett utbrott, i alla fall ett som drabbar tamgrisar på en gård. I detalj är det reglerat hur milsvida övervakningsområden ska upprättas och vägar stängas av.

Det förebyggande arbetet lämnar däremot en del i övrigt att önska. Visserligen har Jordbruksverket fått ett regeringsuppdrag att utreda behovet av ytterligare åtgärder för att hindra sjukdomens spridning till Sverige. Att köra frågan genom byråkratiska kvarnar kan samtidigt visa sig kostsamt, om ett utbrott sker under tiden.

Hur kan då afrikansk svinpest spridas till Sverige? Att den kommer med invandrande vildsvin är inte särskilt sannolikt. I Norge är stammen liten och troligen skulle Norge drabbas efter Sverige. I norr finns inga vildsvin.

Troligare är att afrikansk svinpest sprids till Sverige genom att – låt säga – en lastbilschaufför från östra Europa har med sig korv, gjord på smittat kött. Rester av korven slängs vid vägkanten, hittas och äts av vildsvin som sedan infekteras. Ett annat scenario är att en jägare kommer i kontakt med ett smittat vildsvin utomlands och för med sig viruset i utrustning eller kläder, som kommer i kontakt med djur här.

Det här gör att flygplatser, broförbindelser och färjelinjer till Sverige bör vara självklara informationsplatser för att varna för afrikansk svinpest. Där bör det förebyggande arbetet intensifieras. Mer kan göras än i dag. Och att det tar så lång tid för staten att samordna sig är oroande.

Då transporterna över finsk-svenska gränsen oftast är relativt lokala återfinns de viktigaste informationsplatserna i södra delarna av landet. Det handlar om Öresundsbron, färjor, Arlanda och andra offentligt ägda flygplatser. En uppenbar målgrupp är personer som ansöker om att få föra in eller ut vapen för jakt.

Att trappa upp informationsgivningen vid Öresundsbron, på flygplatser, färjor och färjelägen bör vara en busenkel insats för att öka medvetenheten om afrikansk svinpest. Förebyggande arbete är billigare att hantera än ett utbrott.