Att vara konsument i dag är en kvalificerad syssla. Vardagens matinköp förväntas vara upplysta. Vid frysdiskar och framför hyllrader med sylt ska konsumentmakten utövas. Olika livsmedelsmärkningar ska avkodas, ursprung värderas och miljöavtryck beräknas.
Dessutom behövs en strategi. Är det viktigaste prislappen, klimatavtrycket eller att bidra till levande landsbygder i Sverige? Och vilka klimat- och miljöinsatser är prioriterade, är det biologisk mångfald eller minimerade koldioxidutsläpp? Ska kött från Pampas väljas framför naturbeteskött från Värmland, Västergötland eller Uppland? Skiljer sig den östgötska potatisen från den med ursprung i Norrbotten? Är svenskt lamm från Gotland eller Jönköping att föredra framför irländskt?
Valen blir heller inte enklare av att det återkommande betonas att verkliga förändringar kommer till stånd genom konsumentens val av mat. Skövlingen av regnskogen kan stoppas genom att avstå från grönsaker och kött vars produktion har bidragit till avskogning. Samtidigt hör alla hur krånglig uppgiften är. Det är svårt att som konsument i en generellt pressad vardag att ha koll på hur globala livsmedelskedjor hänger ihop. Om det ens är möjligt att få en tillfredsställande, och sann, överblick.
Vad svenska konsumenter stödjer ges en viss inblick i tack vare den aktuella rapporten Matkronan från Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Av all mat som köps i landets livsmedelsbutiker går endast nio procent av försäljningsvärdet till svenska bönder. Samtidigt blir följdfrågan hur mycket konsumenterna kan styra över hur pengarna fördelas mellan livsmedelskedjans olika aktörer. Handeln, livsmedelsindustrin och transportsektorn måste alla få sitt och staten tar ovanpå det en betydande andel i skatt.
Föga förvånande slår LRF ett slag för att konsumenterna ska köpa mer svensk mat. Organisationens ordförande Palle Borgström säger (21/12) att om det ska gå att leva upp till riksdagens mål om en ökad inhemsk livsmedelsproduktion så måste både tillverkningsindustrin och konsumenterna oftare välja svenska råvaror. Borgström påtalar också att svensk produktion har låg miljö- och klimatpåverkan jämfört med lantbruk i andra länder.
Privatekonomiskt har det dessutom blivit allt mer förmånligt att köpa svenska livsmedel. De svenska livsmedelspriserna har jämfört med övriga EU anpassats och ligger nu närmare EU-genomsnittet än vid inträdet i unionen 1995, konstaterar LRF. En utveckling som visserligen lär ha slagit mot bönderna, men gynnat konsumenterna. Det lär även vara i det ljuset som EU:s omfattande jordbruksstöd ska ses – de är i mångt och mycket stöd till livsmedelskonsumenterna.
En strategi för att göra upplysta köp som konsument kan vara att leta efter svensk mat i livsmedelsbutikerna. Det lär vara ett gott val. (SNB)