Moderaterna har backat två val i rad, trots det har ingen större förnyelse skett på riksdagslistorna runt om i landet. Men en möjlighet till förnyelse av listorna ges om regeringsbildningen misslyckas och landet går mot ett extra val.
Samtidigt lär det inte finnas tid för allt för genomgripande förändringar. Om det blir aktuellt bör utgångspunkten vara att de riksdagsledamöter som valdes in i höstas behåller placeringen på listorna. Däremot bör nya namn fås in på listorna, gärna direkt efter de sittande ledamöterna.
För väljarna är det dessutom svårt att förklara varför personer som inte drog tillräckligt med röster och kanske åkte ur riksdagen i det senaste valet automatiskt ges en ny topplacering på listorna – de har trots allt röstats bort och nu förhoppningsvis funnit sig till rätta med en vardag utanför riksdagsarbetet.
Möjligheten för Moderaterna att attrahera nya kandidater borde vara god, av främst två orsaker. Den första är att om det blir extra val finns en stor chans – eller risk – att Liberalerna och Miljöpartiet hamnar under riksdagsspärren. Det gör att de andra partierna får dela på deras platser. Blir det val är det också rimligt att anta att en betydande del av Liberalernas väljare går till Moderaterna, eftersom M är det klart största andrahandsvalet för L:s väljare.
För det andra kan Moderaterna attrahera nya kandidater eftersom framtidstron nu är väsentligen större än när riksdagslistorna sattes inför valet 2018. När de senaste rekryteringsprocesserna genomfördes var det ett parti i kris lett av en ifrågasatt partiledare.
I dag har Moderaterna nästan tagit regeringsmakten och har en partiledare med höga förtroendesiffror och en genomtänkt framtoning, även om han inte är den som slår hårdast i debatterna.
Visserligen är inte behovet av nyrekryteringar på långa vägar akut, Moderaterna har i dagsläget en god uppställning av statsrådskandidater. Bland annat partisekreteraren – tillika advokaten – Gunnar Strömmer har potential att bli en kompetent justitieminister. Likaså finns en stark finansministerkandidat i partiets ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson, som har en ekonomie licentiatexamen. Den försvarspolitiske talespersonen Hans Wallmark, med erfarenhet bland annat från Nordiska rådet, har förutsättningar för att axla ansvaret som försvarsminister.
Men det behöver också finnas de som en dag efterträder dagens toppnamn, de rekryteringarna kan med fördel ske nu.
Föryngringen bör dock inte främst utgöras av att ungdomsförbundare eller politiska sekreterare tas in. Snarare behövs personer mitt i livet med kompetenser och färdigheter från alla samhällssektorer som gör dem möjliga som ministerämnen. En alltför snäv rekrytering riskerar spä på tendensen att partierna får företrädare som inte har färdiga akademiska meriter eller ett yrke att luta sig mot utan hoppas på politiken som födkrok snarare än att drivas av ideologisk övertygelse.
Ett extra val skulle ge M möjligheter att stärkas, både på kort och lång sikt. (SNB)