De delvis läckta, och av vissa på förhand hårt kritiserade, förslagen till förändringar i rätten till assistansersättning presenterades på torsdagen av utredaren Gunilla Malmborg. Men förändringarna är både nödvändiga och i många fall positiva. Det handlar om att göra de stora summor skattepengar som läggs på personlig assistans mer ändamålsenliga.
Den mest grundläggande förändringen som utredningen föreslår är att hela ansvaret för personlig assistans läggs på staten genom Försäkringskassan. I nuläget är det kommunens ansvar om den behövda hjälpen med grundläggande behov understiger 20 timmar i veckan. Detta leder i dag till att vissa personer hamnar mellan stolarna då stat och kommun gör olika bedömningar av behovet.
De övriga förslagen har skapat alarmerande rubriker om att barn under 16 år och personer med psykisk funktionsnedsättning förlorar sin assistans. I själva verket handlar det om en omfördelning; dessa grupper får ett annat mer ändamålsanpassat stöd. Tanken är att stödet till barn ska bli mer flexibelt för att kunna passa hela familjens behov. Personer med psykisk funktionsnedsättning får så kallat förebyggande pedagogiskt stöd. Genom dessa avgränsningar blir även den personliga assistansen mer ändamålsenlig för personer med fysiska funktionsnedsättningar.
Assistansens viktigaste funktion är att personer som behöver det ska få hjälp med grundläggande behov, såsom att äta och sköta personlig hygien. Därför är det positivt att utredningen nu föreslår att även sondmatning ska räknas som ett grundläggande behov, i stället för en sjukvårdande insats. Vad gäller andra personliga behov, såsom fritidsaktiviteter och inköp, föreslår utredningen en relativt hög schablon på 15 timmar i veckan, med möjlighet att ansöka om mer.
Även detta är en positiv förändring som bör motverka överutnyttjande av assistansen för exempelvis semesterresor. Denna förändring kommer förmodligen att innebära att många som får färre timmar upplever det som en försämring i vardagslivet. Men den personliga assistansen måste koncentreras till de grundläggande behoven, och då måste hjälp vid fritidsintressen till viss del stå tillbaka.
Om utredningens förslag blir verklighet 2022 beräknas statens kostnader minska med 600 miljoner kronor per år. Dessvärre går stora summor av det som betalas ut till oseriösa aktörer och personer som utnyttjar systemet för att till exempel invandra till Sverige. Den föreslagna minskade ersättningen till en personlig assistent som bor i samma hushåll som brukaren gör det något mindre attraktivt för människor som exempelvis agerar sjuka och anställer en anhörig som assistent. Mer måste dock göras för att stoppa fusk och utnyttjande av ett system som finns till för att hjälpa.
Personlig assistans och andra LSS-åtgärder måste koncentreras där de behövs mest för att underlätta livet för människor med funktionshinder. För att det ska bli verklighet får varken fusk eller överutnyttjande förekomma. Utredningen är ett steg i rätt riktning. (SNB)