Månggifte, eller polygami, är olagligt i Sverige. Men för den som invandrar hit med två eller fler äkta makar är det ändå möjligt att registreras som gifta. Detta kan dock ställa kommuner och myndigheter, vars bedömningar utgår från monogama äktenskap, inför besvärliga avgöranden. Ett tydligt exempel på det var när Nacka kommun utanför Stockholm 2017 köpte tre lägenheter för 14 miljoner kronor som skulle användas tillfälligt av en nyanländ familj bestående av en man, tre fruar och 16 barn.
Det borde säga sig självt att kommuner inte ska underlätta en familjebildning som inte är laglig i Sverige. Månggifte är förknippat med samhällelig instabilitet, bland annat för att många kvinnor då tenderar att hållas borta från arbete. Men eftersom de polygama äktenskapen i vissa fall blir registrerade i Sverige är avgörandena knappast lätta för myndigheter – inte minst eftersom barn ofta är inblandade. Därför är den dom i ett liknande ärende som nyligen avkunnades av Kammarrätten i Göteborg en viktig markering.
Domen nekar en kvinna i ett polygamt äktenskap bostadsbidrag som ensamstående. Kvinnans man bor växelvis hos henne, men är folkbokförd tillsammans med sin andra fru på en annan adress, som han dessutom får bostadsbidrag för. Både Förvaltningsrätten och nu Kammarrätten konstaterar att även om kvinnan på pappret bor ensam med sina tio barn kan hon inte räknas som ensamstående eftersom hon är gift. Det spelar då ingen roll att mannen också är gift med en annan kvinna.
Utifrån kvinnans perspektiv kan situationen tyckas vara en rävsax, eftersom hon tidigare även sökt bostadsbidrag tillsammans med mannen, men helt rimligt nekats eftersom de inte bor tillsammans. Hon kan alltså varken få bidrag som ensamstående eller tillsammans med mannen.
Men faktum är att detta är vad det innebär att vara gift i Sverige – det förutsätts att makarna bor tillsammans, och även då de inte gör det ska de hjälpa varandra ekonomiskt. Att en man med två fruar ska kunna få bostadsbidrag tillsammans med båda kvinnorna, för två olika adresser, tillåter inte det svenska systemet, och bör heller inte göra det.
Det kan i det enskilda fallet tyckas handla om obetydliga summor, men det är en principfråga. Bidragssystem ska inte gynna en familjebildning som inte är tillåten i Sverige. Att polygama äktenskap ändå registreras i enskilda fall är undantag, men det kan inte påverka hur myndigheterna bedömer rätten till bidrag.
Om kvinnan i fallet vill ha bostadsbidrag får hon antingen flytta in hos mannen och hans andra fru, eller skilja sig från honom. Det är måhända ingen lätt situation, men det är en naturlig konsekvens av att vår rättsordning inte erkänner polygami och därför inte ska subventionera den bidragsvägen. Gör man livsval som inte stämmer med svensk rätt får man se till att arbeta och försörja sig och sin familj så att man har råd till det.
Förhoppningsvis kan domen i Kammarrätten i Göteborg ge vägledning till myndigheter och kommuner i liknande dilemman framöver. (SNB)