Den tilltänkta EU-kommissionären Ylva Johansson (S) har stött på patrull. När hon inför tisdagens hearing i EU-parlamentet sade att hon förväntade sig en tuff utfrågning kanske hon inte visste hur rätt hon skulle få. En majoritet av ledamöterna var inte nöjda med Johanssons svar. Processen för att hon ska få bli kommissionär med ansvar för migrations- och inrikesfrågor förlängdes.
Att Johansson började sitt anförande med att skryta om svenskt mottagande under migrationskrisen år 2015 – och hennes roll i den – var kanske inte den mest taktiska starten. Det är knappast så att svenskt mottagande av migranter och integrationsarbete ses som ett föredöme, varken på kontinenten eller här hemma. Enbart det faktum att ordet kris används för att beskriva tiden sänder vissa signaler.
Under utfrågningen grillades hon bland annat av Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé, som undrade om Johansson står bakom de gemensamma europeiska värderingarna. Och nyckelformuleringen som Tobé använde i sin fråga var ” the European way of life”, ett begrepp som varit omdiskuterat efter att en kommissionär utnämnts just för att skydda den europeiska livsstilen. Ylva Johansson svarade att hon ansåg det vara avgörande att skydda dessa fundamentala värderingar.
En del var dock inte nöjda med det här svaret. Johanssons tidigare regeringskollega Alice Bah Kuhnke (MP), som numera är Europaparlamentariker, sparade inte på kritiken. Till Dagens Nyheter (2/10) sade Bah Kuhnke att det blev tydligt att det kommer att vara svårt för Johansson att driva fram politik som inte kompromissar med grundläggande värderingar när hon samtidigt ska arbeta i en kommission tillsammans med högerpopulister.
Det är i detta skruvstäd som Johansson sitter, olika politiska flyglar kräver de svar de vill ha. Och den tilltänkta kommissionären måste försöka sig på en svår balansakt, där ett svar som gillas av en partigrupp kan reta upp en annan.
Situationen fångar även det i viss mån problematiska med att kommissionärerna ska godkännas av parlamentet. Genom att stoppa en kommissionär kan parlamentet flytta fram sin maktposition, på medlemsstaternas och kommissionens bekostnad. Den som inte vill se ökad överstatlighet utan främst vill att EU ska vara ett handelssamarbete mellan självständiga stater bör se med oro på den utvecklingen.
Något annat som debaclet kring Ylva Johansson pekar på är att det ställs andra krav på de politiska högdjuren i Bryssel, jämfört med i Stockholm. Ylva Johansson har i Sverige kommit långt på att spela försiktigt. Hon har inte stuckit ut nämnvärt, vilket gjort att hon har överlevt politiskt och återkommit i flera regeringar.
Det försiktiga arbetssättet är i Sverige gynnsamt till den grad att Ylva Johansson blev kallad ”superminister”. Men sett till vad lite hon faktiskt har åstadkommit som minister är bilden skev. I EU räcker det inte med att inte ha gjort skandal. Där är premieras handlingskraft, snarare än urvattnad svensk försiktighet.