Ett av kriterierna för att få bli svensk medborgare gäller vandeln, den sökande ska ha ett hederligt levnadssätt. För en person som tidigare har begått grova brott krävs både tid och vilja för att uppfylla det. Därför finns det anledning att ifrågasätta ett beslut från Migrationsdomstolen i Malmö, där en man som sedan tidigare är dömd för bland annat grov misshandel och narkotikabrott anses ha ett hederligt levnadssätt.
Mannen kom till Sverige 1991 och dömdes 2005 för bland annat dessa brott till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Efter perioder i öppen vård återtogs han 2014 till sluten vård. Mannen har en allvarlig psykisk störning. Den normala påföljden för brotten hade dock varit ett längre fängelsestraff. Mot den bakgrunden avslog Migrationsverket mannens ansökan om svenskt medborgarskap.
Migrationsdomstolen är dock av en annan mening och pekar på att rättspsykiatrisk vård inte kan likställas med fängelse, samt att mannen sedan 2005 inte gjort sig skyldig till eller är misstänkt för något brott. Att han fortfarande vårdas är i sig inget hinder för att bevilja svenskt medborgarskap, hävdar domstolen.
Domstolen har visserligen en poäng i att vård inte kan likställas med fängelse, eftersom mannen inte kan rå för att han lider av en psykisk störning. Faktum kvarstår dock att brotten han begått är många, delvis grova och att brottsligheten är upprepad. Argumentet att mannen inte begått några nya brott sedan 2005 är dessutom tveksamt, eftersom han under en stor del av tiden suttit i sluten vård och bokstavligen hindrats från att begå nya brott. Att mannen återförts till slutenvård tyder också på att utslussningen till ett liv i frihet inte fungerat.
Naturligtvis ska ingen särbehandlas negativt för att man lider av en psykisk störning, men man bör heller inte särbehandlas positivt. Den som inte har uppvisat en tydlig vilja och förmåga att leva hederligt i samhället, vilket knappast kan göras i sluten vård, har inte kvalificerat sig för ett medborgarskap. Att göra någon till svensk medborgare, med bland annat rösträtt i riksdagsvalet, är ett positivt beslut, och inte något som bara bör ske automatiskt. För mannen i det här fallet innebär ett avslag heller ingen dramatisk förändring till det sämre. Hans eventuella uppehållstillstånd berörs inte, utan han har möjlighet att visa sin vilja och förmåga att leva hederligt när han kvalificerat sig för att komma ut.
Som väl är har Migrationsöverdomstolen beviljat prövningstillstånd efter att Migrationsverket överklagat domen. Konsekvenserna av om mannen beviljas svenskt medborgarskap, och således bedöms uppfylla kravet om ett hederligt leverne, gäller inte bara honom. Om en person som begått grova brott kan bli svensk medborgare efter en tid på anstalt skickar det tydliga signaler att vandelskravet inte gäller kriminella. Motsatsen måste gälla. Det bör krävas en uppvisad vilja och förmåga att leva i samhället utan att begå brott för att få bli svensk medborgare. (SNB)