Medan flera andra partier tydligt pekar ut Moderaterna som huvudmotståndare i valet väljer M en annan väg. Partiets huvudmotståndare är samhällsproblemen, förklarade partisekreterare Gunnar Strömmer i sitt tal på Sverigemötet inför företrädare från hela landet.
Intrycket är också att det är just Moderaterna som är drivande för att diskutera de politiska frågorna, i stället för att parera motståndare eller köpa sig fördelar. Visst är det senare en del av politiken, men det bör inte vara dominerande. Sverigemötet är ett tillfälle för partiet att få poängtera och utveckla just politiken framför taktiken, samtidigt som det största intresset utifrån på senare tid har legat i partiledare Ulf Kristerssons inbjudan till en blocköverskridande uppgörelse om migrationspolitiken.
Den moderata politiken i valrörelsen 2018 är kravfylld, både mot medborgare och en eventuell M-ledd regering. Staten ska kunna leverera en fungerande Polis och skola, samtidigt som medborgarna ska anstränga sig för att bidra. Fler undervisningstimmar i skolan, högre polislöner och bidragstak är bara några exempel på förslag. Förutsättningarna ska ges genom sänkt skatt på arbete. Satsningarna finansieras med prioriteringar och en förväntad tillväxt.
Det mesta i Moderaternas politik hänger ihop. Frågorna går in i och är beroende av varandra. En väl utformad plan, som också gör det lätt att försvara sig mot påståenden att M vill sänka lönerna eller väljer skattesänkningar framför välfärd. Men om hela den moderata planen sjösätts på en gång i en eventuell valseger finns dock vissa risker att räkna med. Även om sänkta skatter på arbete kan generera skatteintäkter så småningom, är det betydligt viktigare att polis och försvar får de medel de behöver på en gång.
Politiken knyts ihop med temat ”Lika för alla”. Moderaterna vill få väljarna att tänka till. Den vid första anblick mer socialdemokratiska parollen vinklas för att i stället för lika utfall peka på lika möjligheter och skyldigheter. För den som vill misstolka torde detta vara öppet mål, men det är samtidigt ett sätt för M att nå ut till dem som överväger båda partierna.
Samtidigt som statsminister Stefan Löfven (S) kritiseras av det egna partiet för den stramare migrationspolitiken och Alliansen är splittrad i samma fråga finns en enighet inom Moderaterna. Företrädarna gillar sin partiledning. Frågorna som delar partiet är få. Förutsättningarna inför valet ser onekligen lovande ut. Det återstår bara att se om fler väljare kan tänka sig att rösta på denna klassiskt moderata politik. För den som inte håller med om de grundläggande värderingarna blir det svårt. Men för alla andra levererar Moderaterna ett heltäckande och konsekvent alternativ till andra partier som tenderat att svänga i sakfrågorna. (SNB)