Vi gĂ„r i budgetnyheternas tider. Ă rets ekonomiska vĂ„rproposition och vĂ„rĂ€ndringsbudget lĂ€mnas till riksdagen mĂ„ndagen den 16 april â och nĂ€stan varje dag presenterar regeringen satsningar ur densamma. Satsningar kan dock vara att ta i. Först var det 10 miljoner kronor till barn och ungas idrottande. Sedan var det 70 miljoner kronor till fritidsgĂ„rdar. Nu Ă€r det 50 miljoner kronor till lĂ€sning och böcker i förskolan.
Det kan lĂ„ta som mycket pengar. I nĂ€stan alla andra sammanhang Ă€r det naturligtvis det. I termer av offentliga utgifter Ă€r det dock smĂ„slantar. Satsningarna tillsammans utgör inte ens en promille av den nĂ€stan en biljon kronor stora statsbudgeten. Inte heller mĂ€ttar de mĂ„nga munnar. NĂ€r 10 miljoner kronor ska delas ut till idrottsrörelsens tre miljoner medlemmar och 20 000 föreningar â efter att först ha slussats igenom byrĂ„kratin â blir det bara frĂ„ga om nĂ„gra kronor och ören. Detsamma gĂ€ller de satsningar som genom Statens kulturrĂ„d eller Myndigheten för ungdoms- och civilsamhĂ€llesfrĂ„gor ska fördelas mellan landets 290 kommuner.
Den trohjÀrtade skulle sÀga att regeringen Ätminstone har ett nobelt uppsÄt. Vem tycker inte om fler böcker till förskolebarn? Den krassa verkligheten Àr dock Àven att det ger publicitet under ett valÄr. Genom att strössla ut satsningarna under olika dagar och pÄ olika omrÄden kan man framstÀlla sig sjÀlv som alla goda gÄvors givare.
Problemet Àr att satsningarna Àr sÄ smÄ att de i praktiken lika gÀrna hade kunnat vara ogjorda. De löser inga problem och gör i princip ingen skillnad för mÀnniskor ute i verkligheten.
Politik handlar som bekant om att försöka uppnÄ vissa mÄl med begrÀnsade resurser. Varje investering omöjliggör alla alternativa sÀtt att anvÀnda de investerade pengarna. MÄnga mindre satsningar omöjliggör en större. SÀrskilt i en tid dÄ ett antal grundlÀggande samhÀllsfunktioner inte fungerar som de ska bör detta vara en fundamental insikt för bÄde politiker och medborgare. Tillsammans i en enda insats hade de miljoner kronor som nu strösslas över diverse verksamheter kunnat göra riktig skillnad nÄgonstans.
Det finns dessutom ett Ă€nnu större problem â vilket Ă€r att utgiftsökningarna tenderar att permanentas i statsbudgeten. Det Ă€r farligt nĂ€r vi av olika skĂ€l inte har en aning om vilket reformutrymme som kommer att finnas de nĂ€stkommande Ă„ren. Ett sĂ„dant skĂ€l Ă€r Storbritanniens uttrĂ€de ur EU som gör att kommissionen vill höja Sveriges och andra lĂ€nders avgifter till unionen. TyvĂ€rr tror inte regeringen att medborgarna svarar lika bra pĂ„ ansvarstagande som pĂ„ effektsökeri. Det sĂ€ger en hel del om vilken sorts valrörelse vi kan se fram mot. (SNB)