Även om många politiska beslutsfattare verkar vilja tänka på annat är det onekligen så att den 15 november kommer närmare. Då ska en budgetproposition för 2019 vara inlämnad, antingen av en regering som eventuellt hinner bildas innan dess eller av övergångsregeringen. Det finns dock ingen anledning att vänta till sista minuten med att sätta upp spelplanen för både budgetpropositionen och de budgetmotioner som kan läggas från riksdagen.
En budget från övergångsregeringen ska vara neutral och inte innehålla några kontroversiella reformer. Därför sker utformningen till viss del i samråd med Allianspartiernas ekonomisk-politiska talespersoner. Dessa bör nu se till att den neutrala budgeten inte blir en kopia av regeringens expansiva valårsbudget för 2018. Det finns ingen anledning att ha kvar excesser såsom elcykelpremien.
Men att övergångsregeringen måste lägga en neutral budget är ingen anledning att låta bli att utforma offensiva budgetmotioner från riksdagen. En handlingsförlamad övergångsregering innebär mer ansvar på riksdagen att driva på för de reformer som faktiskt behövs.
Det borde således vara självklart att Alliansen lägger en gemensam budgetmotion i riksdagen. Dessvärre är både Centerpartiet och Liberalerna tveksamma till att göra det i nuläget, och pekar på att mycket fortfarande kan hända i regeringsfrågan. Det är förvisso sant, men det är ingen anledning att inte förbereda sig på att nuvarande politiska låsningar, som just C och L är högst delaktiga i, står sig. Därför gör Moderaterna rätt i att förbereda en egen budgetmotion, som med en klok utformning kan få stöd av fler partier.
Den moderata budgeten bör således ta sikte på den icke-socialdemokratiska majoriteten i riksdagen. Det finns till exempel förutsättningar för att både sänka bensinskatten och ta bort den automatiska höjningen som regeringen satte igång 2015. Moderaterna bör även se till att Polisen får de pengar som behövs, samt att höja Försvarets anslag med de tre miljarder kronor för 2019 som krävs för att riksdagens försvarsbeslut ska kunna genomföras.
Den moderata budgeten skulle i praktiken kunna bli en Alliansbudget, med avvägningar som gör att också Sverigedemokraterna kan tänka sig att rösta för motionen. Detta väcker väntat nog en del missnöje bland övergångsregeringspartierna. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) hävdar att en eventuell Alliansbudget, eller en moderat sådan, inte är att ta ansvar för Sverige i det osäkra politiska läget (SR 25/10). Det är en märklig ståndpunkt med tanke på att Polisen, Försvaret och flera andra statliga ansvarsområden knappast har råd att vänta på att regeringsfrågan blir löst.
Riksdagen beslutar om vilken politik som ska gälla och vilken budget som går igenom, med eller utan en handlingskraftig regering. Att budgetpropositionen, så länge inget händer i regeringsfrågan, ser ut att bli tandlös betyder inte att den budget som faktiskt röstas igenom behöver vara det. (SNB)