Bortom alla spekulationer kring regeringsbildningen finns ett förvånansvärt enkelt budskap från väljarna – de vill ha något annat än Socialdemokraterna. Partierna som gick till val på regeringsskifte är tillsammans större än de partier som fortsatt vill se Stefan Löfven (S) som statsminister.
Den nya riksdagen lyckades också enas om att avsätta Löfven, men sedan har det blivit kärvare. Att det skulle bli svårt att bilda en ny regering är samtidigt inte en överraskning, trots att det ibland kan låta så i en del medier. Långt innan valdagen talades det om att det nog skulle krävas flera misslyckade sonderingar.
Den pågående processen kring regeringsbildningen har också ett värde i sig – i alla fall för Centerpartiet. Många spekulationer, taktiska överväganden och utspel kretsar kring Centern. Partiet sägs sitta på kungarikets nycklar. Och för ett maktparti som nostalgiskt blickar tillbaka till Thorbjörn Fälldins fornstora dagar är det ljuv musik.
Men i motsats till under Fälldins tid har Centern under den senaste tiden börjat tona ner konflikten mellan partiet och Socialdemokraterna. Ett riskabelt spel då det som var Fälldins – och tidigare även Annie Lööfs – framgångsrecept var just den tydliga oppositionen mot socialdemokratin.
Något annat som märks är att Centern, precis som Socialdemokraterna och Moderaterna, är ett parti med ambitioner att leda. Att Centerpartiets självbild är större än exempelvis Liberalernas kan framskymta i uttalandena från partiledarna. Liberalernas Jan Björklund har dryftat idén om att Moderaterna och Socialdemokraterna bör bilda regering. Från Annie Lööfs håll verkar däremot inte förslag som innebär att Centern hamnar utanför regeringen vara lika populära.
Annie Lööf har också sagt att hon inte utesluter att sitta i en regering med Stefan Löfven som statsminister – ett budskap som än mer förtydligar Centerns maktanspråk. Samtidigt är Centerpartiets nuvarande centrala roll någorlunda tidsbestämd. I samma stund som regeringsbildningen är över riktas mycket av strålkastarljuset någon annan stans.
Särskilt om Centerpartiet – mot förmodan – skulle söka sig till Socialdemokraterna kan det långsiktiga politiska inflytandet minska markant. För det är ju inte alldeles enkelt att förklara hur huvudfienden så snabbt kan omfamnas. Ett samarbete med Socialdemokraterna riskerar även att innebära en politik där det lönar sig allt mindre att arbeta. Dessutom brukar de partier som samarbetar med Socialdemokraterna gå dåligt i opinionen, det senaste exemplet på det är Miljöpartiet. Men även minnet av att det tog 15 år att reparera opinionsskadan av samarbetena med S på 90-talet, borde få någon varningsklocka att ringa på partikansliet.
Den röriga regeringsbildningen bör således ses som något mer än en process för att hitta en regering. För Centerpartiet är det ett bra tillfälle att manifestera sin ställning. När det sedan är gjort i tillräcklig omfattning kan de allvarliga regeringsförhandlingarna börja inom Alliansen. (SNB)