Trots att Löfvenregeringen röstades ned i september fick den i egenskap av övergångsregering lägga fram en budgetproposition på torsdagen. Det var av naturliga skäl utan den flärd som finansminister Magdalena Andersson (S) är van vid sedan tidigare. Enligt de principer som tagits fram för övergångsregeringen ska budgeten vara så neutral och avskalad som möjligt.
De reformer som dock finns i budgeten är sänkt pensionärsskatt, som avtalats fram i samråd med alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Inkomstskatter kan heller inte justeras i en ändringsbudget, utan måste genomföras vid ett årsskifte. Men utöver det har övergångsregeringen även lagt in vissa tillskott, bland annat för Kustbevakningen. Det är en mer tveksam reform som lika gärna hade kunnat göras i en budgetmotion eller i en ändringsbudget av den regering som i slutändan kommer på plats.
Att mer pengar behövs till både Kustbevakningen och andra myndigheter är visserligen sant, men det är i sig inget skäl för övergångsregeringen att ta med en höjning i budgetpropositionen. Tvärtom är just försenade investeringar något inte minst politikerna får räkna med när man inte lyckas lösa regeringsfrågan. Att verksamheter kan tvingas gå på sparlåga, om behoven inte tillgodoses av en budgetmotion, sätter välbehövlig press på partierna i regeringsbildandet.
En ytterligare tveksamhet med övergångsregeringens budget, som finansministern på DN Debatt (15/11) hävdar inte ger uttryck för någon politisk vilja, är de excesser som direkt kopierats från Löfvenregeringens valbudget för 2018. Dessa finns bland annat på miljöområdet, där lyxsubventioner såsom elfordonspremien ägnas 350 miljoner kronor, trots att effekten på miljön är tveksam.
Att kopiera och förnya sådana subventioner är knappast neutralt. Det är en sak att ha kvar exempelvis höjningen av barnbidraget, men premier där det redan från början varit oklart om mer pengar ska skjutas till finns ingen anledning att ha med i övergångsregeringens budget.
En av riskerna med de tveksamma subventionerna och tillskotten i budgeten är att förfarandet sätter en standard för framtiden. Det är första gången en övergångsregering lägger en budgetproposition, och när situationen uppstår nästa gång kommer årets principer och utfall att användas som utgångspunkt. Därför är det än viktigare att Löfvenregeringens budget faktiskt är avskalad och neutral. Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill ha kvar lyxsubventionerna har de alla möjligheter att lägga en budgetmotion senast 30 november.
De speciella omständigheterna för årets budgetmotion ger alltså ingen anledning att beklaga sig över uteblivna reformer – det finns en poäng med att sådana uteblir. Desto större anledning finns att sätta press på partierna att lägga fram budgetmotioner som stoppar onödiga utgifter och lägger in välbehövliga tillskott till bland annat polis och försvar. Om så sker kan vi i slutändan få en handlingskraftig budget trots allt. (SNB)