Efter en långdragen process finns nu ett förslag till utträdesavtal mellan Storbritannien och EU på bordet. I det regleras allt från fiskerätter till rättigheter för EU-medborgare i Storbritannien.
Men förslaget har fått ett flertal ministrar i den brittiska regeringen att lämna sina poster. Ett av statsråden som har hoppat av i protest är brexitministern Dominic Raab, som inte säger sig kunna stödja ett avtal utan ett bestämt slut och där EU har veto över landets möjligheter att lämna avtalet (TT 15/11). Därmed fortsätter dramatiken kring brexit.
Den som vill förstå britternas inställning till Europapolitiken behöver dock gå tillbaka i historien. Enligt Mats Persson (SR, 16/8 2017), som har varit rådgivare åt den tidigare brittiske premiärministern David Cameron, handlar all Europapolitik på något plan om andra världskriget – inte minst i Storbritannien.
Efter kriget gjorde länderna på kontinenten bedömningen att det var nationalstaten som skapade fascismen och världskrigen. Dessa länder kan därmed någorlunda enkelt acceptera att makt förflyttas från nationalstaten till EU. Det ses som ett billigt pris för fred och välstånd. I Storbritannien anses däremot den egna nationalstaten vara det som stoppade fascismens spridning, en inställning som bidrar till en stark misstro mot maktförflyttning till EU.
I Sverige, som stod utanför kriget, blir inställningen till nationalstaten kanske varken eller. Å ena sidan kan vi inte fullt ut sätta oss in i britternas vurm för den. Å andra sidan kan vi inte förstå varför länder på kontinenten så villigt förflyttar makt från nationalstaten.
När Storbritannien nu planerar sitt utträde ur EU – symbolen för en allt mer integrerad värld – uppstår också problem kopplade till nationalstaten. Gränsfrågan mellan Irland och Nordirland är den kanske största stötestenen, vilken nu kan vara tillfälligt löst i brexitavtalet.
Blir det en så kallad hård gräns med kontroller på Irland riskerar konflikten där att väckas till liv. Men blir det i stället en sjögräns mot Storbritannien kan det vara början på en process där Nordirland bryter sig loss från det förenade kungadömet. Eventuella spänningar på Irland riskerar även att eskalera snabbt – i gamla konflikzoner brukar det finnas vapen nedgrävda.
För svensk del innebär Storbritanniens utträde att en viktig allierad i EU går förlorad. Britterna och svenskarna har haft som inställning att unionens budget och verksamhet ska begränsas.
När nu nya politiska allianser i EU ska byggas bör dock den svenska inställningen vara att sakpolitiken går före signalpolitiken. Det viktiga är att reformera EU i rätt riktning, även om det betyder att svenska statsråd behöver tala med företrädare för medlemsländer som de inte håller med på andra politikområden.
En ny svensk regering bör prioritera arbetet med att utveckla samarbetsrelationerna i EU. Givet hur viktigt Europasamarbetet är för Sverige framstår det som en av de allra viktigaste frågorna att omgående ge sig i kast med. (SNB)