Det är ingen lätt fråga som har hamnat hos Växjö kommun. Ska Stiftelsen Växjö Muslimer få ha böneutrop från sin moské? Kommunens miljöförvaltning bedömer det hela som en fråga om buller, och bestämmer hur högt utropet får låta. Men den exakta ljudnivån är knappast vad som gör frågan svårbedömd. Det handlar om ett religiöst budskap som kommer att höras av många fler än muslimer – inte bara i det offentliga, utan även i människors hem och på arbetsplatser.
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor har meddelat att partiet vill förbjuda böneutrop, just på grund av att religiösa budskap inte ska tränga sig in i människors privata bostäder. Det är också ett rimligt argument som bör gå före frågans många andra aspekter. När man befinner sig i sitt hem ska man utan onödig ansträngning slippa se och höra ett budskap man inte önskar ta del av. Den som bor bredvid exempelvis en moské kan dra för gardinerna, men att stänga ute ett böneutrop är inte lika lätt gjort.
De som vill tillåta böneutrop pekar ofta ut kyrkklockor som likvärdiga, som ju ringer vid exempelvis högtider och bröllop. Men likheterna stannar vid att både böneutrop och klockringning är ljud som kommer från religiösa byggnader. Kyrkklockorna har inget uttryckligt budskap i ord, och de fyller dessutom andra funktioner som att varna befolkningen vid fara och ringa vid statschefens bortgång. Detta medan böneutropen i sig uttalar ett muslimskt budskap, oavsett om de som lyssnar förstår ordens betydelse eller inte.
Att kyrkor och kristendom är en djupt rotad del av den svenska kulturen har också betydelse, även om vi gör rätt i att försöka bedöma religiösa konflikter så objektivt som möjligt. Men när det inte går måste den dominerande religionen eller kulturen få gå före. Även den regeln har såklart en gräns, till exempel om en majoritetsreligion skulle inskränka minoriteters rättigheter, men böneutrop är inget sådant fall.
Denna skillnad som faktiskt finns mellan religioner verkar dock vara svår att erkänna för många politiker. Det bevisade inte minst Socialdemokraterna när partiet nu är redo att förbjuda alla konfessionella friskolor, trots att deras beskrivning av problemet tydligt pekar ut några få muslimska skolor. Men i stället för att erkänna det, och exempelvis införa extra kontroller av den grupp skolor där problemen oftast förekommer, väljer S att dra undan mattan för alla.
Att böneutrop inte borde tillåtas är ingen självklar slutsats, men det är den mest rimliga. Och det handlar inte om att hindra människor från att praktisera islam, vilket går utmärkt att göra ändå, utan om att garantera människor makten över vilka budskap som ska kunna spridas i deras privata utrymmen. Om frågan om böneutrop enbart hamnar hos kommunens miljöförvaltning är den alltså helt fel ute. Religiösa budskap är mycket mer än bara buller. (SNB)