Valet står för dörren och snart står partierna utanför den, på gator och torg och varhelst det kan tänkas finnas en åtminstone inte våldsamt fientlig medborgare. Den som har oturen att råka befinna sig där det inte finns en politiker går dock inte lottlös. Där finns säkerligen valaffischer att beskåda.
I dagarna börjar affischeringen och alla partier utom Socialdemokraterna har presenterat sina. Affischerar speglar på många sätt partierna väl, vare sig de vill det eller inte.
Sverigedemokraterna behöver egentligen inte driva någon valrörelse. Väljarna vet huvudsakligen var partiet står i de viktiga frågorna. Det är förvisso viktigt att synas i debatten, men det sköter de andra partierna.
I enlighet med detta har SD tagit fram valaffischer helt utan budskap. Bara bilder på Sverigedemokrater. Tanken är att slipa bort bilden av unga, arga män. Det skulle inte förvåna om detta är en av valrörelsens mer framgångsrika kampanjer.
Vänsterpartiet skulle heller inte behöva ha mycket till budskap på sina affischer, den gångna mandatperioden har varit väldigt framgångsrik och ingen tvekar kring vad V står för. Värre är det för andra partier.
Moderaterna har presenterat affischbudskapet ”Nu tar vi tag i Sverige”. Det är dessvärre ett väl otydligt budskap som kompletteras av affischer med långa citat av partiledare Ulf Kristersson. Han är en tänkande och resonerande partiledare och frågan är om det är ett format som gör sig väl på valaffischer. Att minska valrörelsens ofta påtagliga infantilisering och försöka utöka formatet är beundransvärt. Hur det går är en annan femma. M:s affischkampanj saknar dock en ordentlig inramning. Detta måste Kristersson leverera under de kommande veckorna.
Kristdemokraterna satsar på att påminna väljarna om att det bara finns ett parti som konsekvent har vård-, familj- och omsorg i fokus. Det är ett smart drag men det kan mycket väl vara för sent för att rädda partiet kvar i riksdagen.
Centerpartiet har valt det något luddiga ”framåt” som tema för sin valrörelse och det återspeglas i många av partiets affischer. C har valt att stå som motpol till SD i valet och temat måste förstås i ljuset av detta. Utveckling i stället för nostalgi. Det är dock något av ett vågspel. Miljöpartiet försökte sig på det förra valet men genom att inte fokusera på politiken tappades väljare och moment ännu inte har återtagits.
Därtill försöker Centern profilera sig i vårdfrågor, något som väldigt få förknippar partiet med. Varför C inte kan låta Allianskollegan KD få ha den ifred givet opinionsläget är oklart. C befinner sig knappast i ett desperat opinionsläge.
Liberalerna satsar stort på EU samt har sent omsider kommit fram till att man är Alliansens faktiska gröna röst och bråkar nu med C om den minskande kakan.
Bilden är tydlig. Alliansen velar än hit och än dit och M är ännu inte tillräckligt tydliga. SD och V lyser av självförtroende samtidigt som S och MP hoppas på det bästa. Sällan har väl politiska kampanjer varit så talande. (SNB)